Den här bilden tog jag igår kväll. I det dystra novembermörkret (kan ingen avskaffa november, denna dystra månad!) rör sig några människor över planen vid Södertörns högskola, bort mot rulltrappan ned till pendeltåget. Lite rester av tidigare tråkigt snöfall syns som en plogsträng. Elände ...
... och man kan undra hur det blir med kollektivtrafiken om det slår till med en ny vargavinter? På den ofta läsvärda TCO-bloggen tar en av skribenterna upp det där med skötseln av kollektivtrafiken. Vad jag kan tillägga innan jag saxar några citat därifrån är att alternativet till kollektivtrafik inte är privatbilism. Blir det sådana förhållanden att kollektivtrafiken går på knäna för att det snöar ett tag torde det inte vara så mycket lättare för bilisterna. Däremot borde det vara lättare att hålla vägarna fria om kollektivtrafiken (på spår och räls) fungerar bra och kan transportera mängder av människor snabbt och smidigt. Men det verkar de ansvariga inte tänka på:
I Sthlm fortsätter de ansvariga för Kollektivtrafiken att låtsas att det regnar, även när det snöar. Att bekymmra sig för underhåll, säkerhet och långsiktighet inför vintern tycks inte vara något för de uppstyckade resultatenheterna, varken på myndighetssidan eller bland de privata utförarna. ...
Man frågar sig om det snart inte är dags att ta till sig den erfarenhetsbaserade kunskap som en gång ledde socialliberalismens grundare, J.S. Mill, fram till insikten om behovet av ”naturliga monopol“? Liberalen Mill kom ju fram till slutsatsen att det faktiskt finns verksamheter, till exempel infrastruktur och energiförsörjning, som för samhällsekonomins bästa bör fredas från marknadsmekanismernas ryckighet och kortsiktighet.
Min kommentar: man kan undra hur många så kallade liberaler idag som vet vem John Stuart Mill var, och vad hans liberala tankegångar gick ut på? Kan man inte misstänka att en Mill-liberal idag närmast skulle skällas som kommunist av hysteriska nyliberaler? Marknaden (vad det nu är) antas ju vara bäst på allt, och skall det vara monopol så skall de vara privata!
Men är vårt samhälle verkligen moget för denna form av sund pragmatism? Eller är våra tankar idag så till den grad impregnerade av nyliberalt idégods att det krävs åtminstone en vargavinter till (med tågkaos och försenade/inställda tåg) innan någon i ansvarig ställning ens vågar resa tanken på “naturligt monopol”?
Moget och moget? Man kan ju också se det som en process där samhället gjort sig omyndigt, att det skett en reträtt från sunt förnuft. Nyliberalismens utbrott får ses som en infantilisering, barnslig ansvarslöshet tillåts knuffa undan vuxet ansvar - och detta händer trots att det är vuxna människor som tar besluten. För en del personer, de som profiterar på privatiseringar och "konkurrensutsättning" på zoner som borde vara fredade för sådant, är det naturligtvis en god privataffär. De vet vad de gör. Men det finns ingen anledning för samhället att ställa upp på sådant. Det gäller kollektivtrafik, elnät och en del andra saker.
PS. En artikel i LO-tidningen om detta. DS.
