Spridda notiser från mitt Stockholm idag

Den tilltagande höstvinden drar upp vågor på Årstaviken vid Marievik - något motsvarande verkar nästan ske på himlen ovanför de nybyggda husen där ett vattrat mönster uppstår av sönderblåsta moln. Idag finns det ingen blank vattenyta att spegla de vita fasaderna i.



Storskarven, "ålakråkan", fanns i Östersjön sedan urminnes tider, försvann ett tag men har gjort en stark återkomst. Kanske övergödning och utfiskning i kombination har skapat ett gynnsamt klimat för den här storväxta fågeln. Utfiskning tar bort stora rovfiskar, övergödning ordnar mat för småfisk - och så har man ett hav som blir som ett dukat bord för skarven! Jag vet inte om det stämmer, men storskarvar har setts här i trakten i en del år nu. De första som jag såg höll till på Strömmen och vid Djurgården, men de här två har ockuperat en liten flotte i Årstaviken. Skarven bildar stora koncenrerade kolonier som utmärks genom att de skiter så mycket så att vegetationen på kort sikt dör, och det är ju inte så kul för den som råkar äga en skärgårdsholme där skarvarna slår sig ned. Försöker man utrota dem blir dock förmodligen resultatet snarast att de sprider sig och bildar flera nya kolonier. Dessutom lär det på sikt växa som tusan i den gödning som fåglarna presterat. Undrar om det blir någon skarvkoloni i Stockholm?




Skarvarna bygger bo i träd, men kanske inte just det här. Man skulle kunna tro att bilden är tagen ute i storskogen, men det är i Årsta skog. Det är inte många meter till närmsta väg. Jag stod på vägen när jag tog bilden för övrigt. Årsta skog är ju i stort sett en långsmal bergig remsa med tallar och en del lövträd, den stupar rätt brant ned mot Årstaviken och jag hoppas att den får vara ifred för framtida exploatering. Årsta skog är värdefullt som rekreationsområde, mängder av människor promenerar på stigarna.



Detta är det sista av fotona - alla tagna idag. Jag hade ett ärende ner till centrum och gick genom Kungsan. Mystiska ljud fångade min uppmärksamhet, och det visade sig komma från kurdisk musik och ett antal damer som energiskt dansade på stora scenen. Längst till höger står en flicka med en kurdisk flagga. Man kan ju fundera på om Sverige borde ha diplomatiska kontakter med Irak, regimen har ju inte lyckats tvätta bort quislingstämpeln ännu även om det tycks som om al-Maliki manövrerar för att ta sig loss ur USA:s grepp.

... släng skiten i Norrland!

Håll Stockholm rent - släng skiten i Norrland!

Av någon anledning valde man inte den slående rubriken till en artikel i Norrländska Socialdemokraten - men det kanske hade varit för roligt! "Skit från Stockholm i Norrbottens skogar" - som rubriken lydde - tycker jag låter lite tam.

Men tanken bakom projektet som beskrivs verkar inte så dum. Påminner mig om en skrift av den gamle ryske anarkisten Kropotkin som jag läste för länge sedan, där han påtalade hur bra det vore om man använde städernas skit till något nyttigt!

Pålsundsberget - naturminne

Ett geologiskt minne mitt i Stockholm? Jajamen, mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 ligger en bergknalle som då och då hotas av exploatering men som ännu finns kvar. Med tanke på de sprängningar som skulle krävas för att kunna bygga något på platsen får man nog vara tacksam så länge det inte blir något. Och den här knallen - Pålsundsberget - är ett geologiskt minne. En skylt nere på Heleneborgsgatan berättar en del om detta. Bergets baksida mot Söder Mälarstrand är rejält urhackad. Det var stenbrott där en gång i tiden, men nu är det överväxt med mycket grönska. Bilden nedan är tagen där ...


... liksom det här fotografiet. Uppe till höger husen vid Heleneborgsgatan 12.



Så här såg det ut i våras, när det italienska guldregnet verkligen lät floder av guld flöda ut vid ingången till 10:an. Så har det varit i många år nu, fantastiskt att det överlever i den där torra bergsskrevan.




Berg är inte alltid helt bergfasta. Ibland får man skicka hit en patrull som knackar loss eventuella lösa stenar (skrotning kallas det väl?) så de inte ramlar ner på folk.




Så här ser det ut om man går upp på klipporna. En liten stig och till och med en bänk att sitta på och skåda ut över Riddarfjärden:




Vänder man sig om syns Borgerskapets pampiga byggnad från början av 1900-talet. Eventuella planer om att bygga på Pålsundsberget har alltid mött protester från borgarna som vill ha kvar sin utsikt över Riddarfjärden och Kungsholmen.



Så här års blir det nästan snudd på djungel häruppe. Det är inte många kvadratmeter, men det är fantastiskt hur grönskan kan fylla igen!




Jag gjorde en sväng upp på berget för några dagar sedan och konstaterade att blåklockor fortfarande blommade, och att där fanns blåbärsris (utan blåbär). Några rönnar och björkar har bitit sig fast bland stenar och klippor. Man får väl anta att hela trakten här såg ut ungefär så här innan staden kom hit, vilket skedde i början av 1900-talet. I alla fall enligt en liten broschyr från Naturskyddsföreningen år 2007: Upptäck naturen på Södermalm.

Pålsundsberget är en del av Pålsundsparken, den långa gröna strängen som följer Söder Mälarstrand längs Pålsundskanalen.

Mer bilder från rivningen i Liljeholmen del 2. Destilleringsmaskin?

Det mystiska innanmäte som jag hade en bild av i föregående inlägg är nu inte längre innanmäte, kunde jag konstatera i eftermiddags när jag gick förbi rivningsområdet i Liljeholmen. Utanmäte snarare. En stor maskin på larvfötter, försedd med en stor arm med en jättestor klippanordning, hade rivit ut vad-det-nu-var-för-någonting och plockade sönder hela härligheten. Maskinen klippte rör så enkelt som de vore spagetti.

Vad det var kunde jag fortfarande inte lista ut. Men förekomsten av en stor cylinder och en massa halvgrova rör fick mig att tänka på en bamsig destilleringsapparat. Vin & Sprit tror jag höll till i det här huset en gång i tiden. Tänk om man brände eldvatten här? Klicka på bilden blir den lite större.

Mer bilder från rivningen i Liljeholmen

Rivningen av fabriken vid Liljeholmen invid Årsta skog har jag nämnt tidigare. Samt att där jobbar folk som har haft synnerligen osvenska arbetsvillkor. I alla fall arbetsvillkor som vi numera normalt anser är osvenska. Här är ytterligare ett par bilder.

När väggarna faller framträder innanmätet i all sin egendomlighet. Vad är det för rödbruna inälvor man ser, är det en del av något gammalt maskinrum eller panncentral? Nog ser det slabbigt ut i alla fall. Klicka på bilderna så blir de lite större!

Notera att på övre våningen finns ett tunt band uppsatt som förhoppningsvis hindrar folk från att av misstag gå rätt ut i tomma luften. På våningen under klarar man sig utan varningsband - kan det bero av att det är närmre till marken och det inte gör så mycket om någon skulle dråsa i marken?

Råttor och ... råttor kanske?

Rattus norvegicus - vår lilla vän brunråttan

Man ser ganska ofta råttor här i trakten. De har gräsmattor och planteringar att leva i, i den mån de inte flyttar inomhus, och folk slänger mycket skräp på marken som råttorna gärna käkar på. Jag minns ett gatukök där man kunde se hur råttorna, förmodligen mätta och nöjda, kilade fram och åter mellan papperskorgarna alldeles nedanför serveringsluckan ... .

För en stund sedan kom en gratistidning, Mitt i Södermalm, i brevlådan. Där berättas hur råttorna kilar omkring inne i matvarubutikerna också. På något ställe kutade råttor över fötterna på personalen innanför charkdisken när de servade kunder. Dax att skaffa butikskatt kanske? Eller ännu häftigare: en iller!

På samma sida i gratisbladet finns en mindre notis om Maria beroendecentrum. Totalt har ägarna plockat ut 84 miljoner ur bolaget. Fem huvudägare var det, så det blev nästan 17 miljoner per skalle. Och vad är det för pengar egentligen? Är det inte skattepengar som runnit från offentliga till privata fickor på ett sätt som förvisso är lagligt men ändå mycket märkligt. De miljonerna hade nog kunnat användas vettigare än att göra några privatnissar svinrika. - Har detta något med råttor att göra? Det behövs städas på flera nivåer i Stockholm!

Minskat inflytande, varför?

Stockholms stadsmuseum ska inte längre vara en viktig remissinstans när det gäller förändringar av Stockholms stadsbild. Museet ska inte heller göra inventeringar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. På så sätt ska staden kunna förändras i en snabbare takt. Det föreslår en ­ut­redning som hamnar på kommunstyrelsens bord i höst.

Detta skriver Svenska Dagbladet. Såväl Stadsmuseet som Skönhetsrådet vill utredaren ge mindre inflytande. I stället ökar Stadsbyggnadskontorets makt kraftigt.

Är detta en förbättring, eller kommer man att sätta bocken som trädgårdsmästare? Kommer Stadsbyggnadskontoret vara en starkare kraft än sina remissinstanser Stadsmuseet eller Skönhetsrådet för att hålla byggintressena (och de partier som står bakom byggintressena) stången? Å ena sidan finns det visst orsak ibland att snabba på olika saker, men just i brådskan finns det också risker att tvivelaktiga intressen kommer in och härjar utan kontroll. Man kan ju vända på saken och fråga om alla byggprojekt i staden som varit underkastade lång prövningstid alltid har varit så lyckade. Om det finns exempel på motsatsen kan man undra om de dåliga exemplen hade varit bättre med kortare handläggningstid?