Jag går då och då förbi fabriksrivningen vid Liljeholmen och har tagit en hel del bilder med baktanken att "det där kan man ju göra ett litet bildreportage av i bloggen". Vid något tillfälle har jag sett folk som jobbar där, och uppfattat att de pratar ett språk som jag inte förstår. (De flesta språk har ju det gemensamt att jag inte förstår dem.)
Men det här är begripligt: jag läste idag en notis i tidningen Proletären som berättar att Byggnads gjort en räd mot det här stället och hittat ett antal personer från Litauen som jobbade för 45 kronor i timmen (11 timmar om dagen sex dagar i veckan) och var inhysta i en barack utan fönster. Nu har Byggnads sett till att boendeförhållandena blivit bättre och jobbar med lönerna. För den som tror att det inte finns några arbetare i Stockholm, och definitivt inga arbetare med villkor som verkar påminna om tiden före Första världskriget, borde det här vara en väckarklocka. Facket behövs för att röja upp i sånt här skumrask! Alternativet torde vara att det snabbt skapas allt mer slum i den här regionen, med underbetalda arbetare som bor under fullkomligt vidriga villkor - vill vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar