Nedskräpning ger nedskräpning

I bloggen Vetenskapsnytt skriver Malin Sandström om ett problem som jag utan svårighet kan illustrera med stockholmsbilder ur eget förråd. Hon refererar fältexperiment ...

... som alla pekar i samma riktning: oordning och spår av regelbrott i en miljö får fler som vistas där att själva skräpa ner eller begå andra småbrott, som att stjäla pengar från en brevlåda.

Den snygga biten i försöken är att man använt samma miljö både med och utan oordning - klotter trots klotterförbud, utspridda övergivna kundvagnar, felparkerade cyklar, skräp kring en brevlåda, otillåtna fyrverkerier - för att direkt kunna jämföra hur stor skillnaden i ordningsamhet blev. Testen var vardagliga handlingar: slänger du en flyer, som sitter på ditt cykelstyre eller under din vindrutetorkare, på marken? Tar du en genväg genom avspärrat område? Snor du ett kuvert med en synlig sedel, om det hänger ut ur en brevlåda?

Läs mer om siffrorna som försöken gav på Vetenskapsnytt! Och här är några av mina bilder från de senaste åren:

Några hjältar har inte råd att hålla sig med egen pannå utan måste använda en informationsskylt vid Eriksdalslunden.

Vräk ut skräpet bara (någon annan plockar upp!). Liljeholmen bakom Stadsmissionen.

Kulturhus på Söder - varsågod, klottra och "förbättra" bara!

Ett ruskigt hål under Sankt Eriksbron - men det har piggats upp med lite färg!

Blir det jobbigt kan man väl bara ställa ifrån sig grejorna, exempelvis på bänkarna i Münchensbacken! De står väl där för att man skall ställa saker på dem va?

En trevlig och informell liten sophög i Solna, nära Råstasjön.

Den fula sönderfallande slusskarusellen är väl som gjord för att klottra i? Fult som fult, de kompletterar varandra och förstärker platsens ledsna karaktär.

Det är klart att någon kanske skulle vilja läsa den här informationen på Årstafältet, men varför har inte de duktiga små konstnärerna rätt att uttrycka sig också? Särskilt här förstås!

Vi blir väl glada av att se denna monumentalmålning vid Liljeholmsbron?

I konsten kallas det "installation" när man slänger ut diverse skrot på golvet i ett galleri. Skall vi inte se denna mängd av avfall på Tantos stora gräsmatta som en verklig "folkets installation"?

Slutsats: om vi låter Stockholm förvandlas till en soptipp och svinstia blir staden en soptipp och svinstia.

Sic transit gloria mundi

Ovan: så här såg det ut i januari i år vid Vin & Sprits gamla anläggning i Liljeholmen. Nedgången och använt till annat under en del år. I morse såg det ut som nedan, bilderna är tagna ungefär på samma plats. För att citera gamle Magnus Gabriel de la Gardie när han hade det motigt i livet: Sic transit gloria mundi (så förgås världens prakt).

Kaplansbacken och vidare i livet

När jag sorterar bland bilder jag tagit de senaste åren kommer den här fram - Kaplansbacken invid Kungsholms kyrka. Det märkvärdiga med just Kaplansbacken ... ? ja det kanske är att morfars far flyttade in här 1869. Han kom från Heds socken i Västmanland, en syster bodde redan i Stockholm (men dog strax efter att brodern kommit hit) och han hade nog jobbat på något av järnbruken i Hed. Kanske var det brukskrisen på 1860-talet som fick honom att flytta på sig.

I Stockholm arbetade Sandberg som han hette en kort tid på Bolinders verkstäder som låg i närheten, innan han försvann på andra uppgifter. Under en tid var han stamanställd militär hos pontonjärbataljonen på Kungsholmen (det som senare blev ingenjörstrupperna). Därifrån var han på rymmen under flera år och högg timmer i Norrland i stället, kom tillbaka och satt i finkan tio dagar, och övergick så småningom till civilt liv och äktenskap med en småländska. Gamle Johan Fredrik var inte mer än femtio när han dog år 1900, men en bra slant hade han och gumman Sofia Kristina sparat ihop. Men då var de långt från Kungsholmen och hade flyttat upp till de nya bostadsområdena på Östermalm.

Ännu en mystisk nattbild ...

... som denna gång kommer från Hammarbyhamnen. Tagen från norra kajen i kväll. Bilden blir lite större om man klickar på den.

Det blå virrvarret däruppe i luften är i själva verket de övre delarna av en stor hamnkran - är det den sista som är kvar? I bakgrunden de nya husen i Södra Hammarbyhamnen. Undrar hur bra eller illa de ligger till vid en riktigt stor översvämning när vattentrycket blir så stort från Mälaren att Hammarbyslussen måste öppnas på vid gavel? Eller om vattnet i Östersjön stiger snabbt, mycket och oväntat? Det är ju mycket folk som har flyttat in på södra sidan i den nya stadsdelen så de har anledning att fundera på skyddet mot högvatten.

Råttplågan

Jag såg i morgonbladet att man tvingats stänga en Coop-butik på Söder för att verkligen kunna ta hand om råttor. Inte nog med att de springer över fötterna på personalen vid charkdisken, de små snuskputtarna skiter också! Råttan på bilden ställer dock inte till med några förtret av den sorten, det är en liten skulptur som man hittar på Hornsgatspuckeln. Jag antar att det kryllade av rådisar på Söders höjder på "den gamla goda tiden" - och det har inte blivit bättre sedan dess.

Ett maktens tempel

När jag sitter och kollar igenom de senaste årens bilder kommer den här fram. Och vad är det vi ser? - Det är Kanslihuset vid Mynttorget i Gamla stan. Men vad mer?

Eftersom jag just nu håller på att läsa om det antika Grekland är naturligtvis mitt sinne extra skärpt vad det gäller klassicistiska utgjutelser i närmiljön, och det vi skådar ovanför den gula taxin är portalen till ett grekiskt tempel. Egentligen skulle det vara minst sex pelare, men man kan ju inte få allt här i världen.

Här följer en närbild på entrén till "Maktens tempel" - epitetet är väl lämpligt eftersom det finns en massa regeringskontor här:



Så mycket har jag lärt mig att pelarna och deras kapitäl (översta del) är av dorisk typ. (I det här tidigare inlägget har jag bilder från Söder såväl av joniskt som förmodat dorisk typ.) Det finns mängder av specialtermer som täcker varenda del av den här sortens konstruktioner. Klicka på bilden så kommer du lite närmre för att beskåda metoper och triglypher, guttae, arkitrav och annat intressant.

Ärligt talat tycker jag inte bygget är särskilt smakfullt. Jag fick för mig att det var ganska nytt, men när jag konsulterar min oumbärliga Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire får jag veta att denna portik mot Mynttorget byggdes 1790.

Varför heter det Mynttorget förresten? - Myntverket låg där en gång i tiden. Dessutom har det funnits ett fängelse på tomten, Cellfängelset som byggdes 1852. På den tiden var det väl en nyhet med celler i fängelserna, ett inslag i humaniseringen av brottsbekämpandet kanske? Man kanske kan sätta galler för fönstren igen och vakter i dörrarna så inte nutidens politiker kan springa ut och ställa till med oreda på stan?

Djurgården by night

Nattbilder är ju lite knepiga. Natt och mörker - ingenting att avbilda direkt, om man inte är nöjd med en svart fyrkant. Men kommer det med lite ljuspunkter i tillvaron kan det ändå bli ett motiv. Jag har tidigare då och då lagt upp bilder från Djurgården på den här bloggen. Här kommer ett par som är nytagna i kväll. Mörkt är det som sagt, solen har gått ned men himlen har inte hunnit bli svart. Molnen har en märklig färgton (kan man hugga till med blåbär med mjölk?) och lyktorna speglar sig i kanalen mellan norra och södra Djurgården.



Stämningen var lite trolsk i halvmörkret, enstaka joggare och barnvagnsdragare knastrade förbi i gruset och vintervinden var ganska ljummen. För att ta de här bilderna mixtrade jag så att kameran hade maximalt ljusinsläpp. Dessutom fick den stå på parkbänkar eller broräck för att ge ett stadigt underlag och bilderna togs med tidsutlösning för att i görligaste mån hålla mina darriga händer borta från kameran i det kritiska ögonblicket. Exponeringstiden var en sekund.