Stockholm på kartan - tack för det (?)

Min stad, en del av den. Tre bilder hopfogade till en, de togs lördag eftermiddag från Katarinavägen. Klicka upp till större format!

Jaja, publicitetssugna politiker pratar om att sätta sin ort "på kartan". Att bli kända ute i världen alltså. Då måste de väl vara glada nu då? Världen har inte bara nobelpriset, utan något som kan vara ett (lyckligtvis) väldigt amatörmässigt försök till sprängdåd att prata om - i min hemstad, Stockholm. Och det gör mig inte på bättre humör.

Inledningsvis bör man ta det lugnt tills verkliga fakta har kommit fram: vem har bevisligen gjort vad, och finns det några tänkbara anledningar? De som spränger saker i Sverige brukar normalt vara vanliga kriminella eller ungdomar som gillar när det smäller. Undersökning måste komma före slutsats.

Och det är helt oberoende av en eventuell koppling mellan sprängningen och svenskt deltagande i kriget mot Afghanistan som jag upprepar min tidigare ståndpunkt: ta omedelbart hem trupperna! Det finns ju en uppenbar och trist risk nu att politiker drar sin vanliga ramsa om att "vi får inte ge upp inför terrorn". Nähä, men sunt förnuft får man slänga över bord? Jag har för mig att någon smartskalle hävdade att vi måste föra krig i Afghanistan för att terrorn inte skall komma hit. Tänk om det är så att terrorn kommer hit just för att vi är med i detta eländiga krig?

Om det här verkligen var ett försök till terrordåd så handlade det förmodligen om "amateur hour", någon eller några amatörer som snickrat ihop en hemgjord bomb efter recept på internet men själv blev enda offret. Det får man väl vara tacksam för, mitt i eländet. Nästa gång kanske det kommer någon som verkligen kan sina saker. Med andra ord det som Jan Myrdal talade om på den senaste Afghanistandemonstrationen.

Tisdagen den 14 blir det möte på Mynttorget för att trycka på om hemtagande av trupperna. Läs mer om det här.

Bort från förorten - i USA i alla fall

Sverige är inte USA vilket vi skall vara glada för. Sverige är Sverige och här ser det annorlunda ut på många sätt. Men det finns likheter också och förhållanden att ta varning av. Extremer som man bör undvika, exempelvis, som de värsta exemplen av stadsutglesning.

Eftersom den här bloggen delvis handlar om stadsplanering tar jag mig friheten att hänvisa till några artiklar i USA-press på nätet. Ursprunget var den här som jag hittade hos HuffingtonPost för någon dag sedan. Ytterligare finns här och här.

Jag tror artiklarna kan vara av intresse för yimbyister i Stockholm också. Visserligen har vi inte den enorma utbredning av förorter här som där, men utbrett, bilberoende och kulturellt fattigt är det lik förbaskat på många håll. I dessa artiklar får man en bild av att bland annat energikrisen gör att utflyttningen från innerstäderna bromsas upp och återflyttning har börjat. Det blir helt enkelt för dyrt att pendla långa sträckor med bil, och man upptäcker att det är ju trevligt att bo så till att man har affärer och annat inom gångavstånd. Och man blir mindre fet om man går mycket - viktigt där borta där fetma är ett rejält hälsoproblem. Miljö- och resursvänligt är det ju också. Fastighetskrisen bidrar till den här trenden, men den fanns redan tidigare.

Most Americans now live in single-family suburban houses that are segregated from work, shopping, and entertainment; but it is urban life, almost exclusively, that is culturally associated with excitement, freedom, and diverse daily life. [Ungefär vad Marx och Engels hävdade redan på 1840-talet, för övrigt.] And as in the 1940s, the real-estate market has begun to react.

People are being drawn to the convenience and culture of walkable urban neighborhoods across the country—even when those neighborhoods are small.

En annan märklig sak som påtalas är att det förfall och kriminalitet som tidigare kännetecknade de gamla stadskärnorna, och som fick mängder av människor att fly ut till taskigt byggda "McMansions", i fastighetskrisens kölvatten nu har flyttat till ytterområdena. Därute finns en massa lediga hus där man kan kinesa om man är brottsling eller knarkare. Och detta lär ju jaga på den övriga befolkningen att försöka flytta in mot stadscentrum igen. I det sammanhanget nämns gentrifiering som jag skrivit om tidigare, och det är inte en odelat positiv process även om det verkar så i en artikel här. Visserligen försvinner en del bus när ett område gentrifieras, men även hederligt folk trycks ut - och vem kan garantera att de som flyttar in inte också är bus av någon sort?

Portland framhålls som ett föredöme. Där satte man stopp för "urban sprawl" för länge sedan och är nu högt på listan över de bästa städerna i USA.

Ett sista intressant påpekande: Om New York City vore en egen stat skulle den vara den mest energieffektiva i USA. Det är inte bara så att Manhattanborna åker kommunalt eller går, de värmer oavsiktligt upp grannarna ovanför.

"I en röd liten stuga ska vi bo ..." ... men på en flotte vid Riddarfjärden kanske inte är världens lämpligaste plats. Det kanske finns en del smygkontor i krokarna som kunde utrymmas och återställas till bostäder?

Kan vi lära av det här? För Allianspartister som dyrkar "Amerika" finns det en del att ta till sig. Förhoppningsvis ganska snart, och inte med ett årtiondes eftersläpning. Den gammalmodiga idén med utspridd bebyggelse beroende av privatbilism bör skrotas och de samhälleliga resurserna bör läggas på hållbarare system för transport av människor och varor. En viss förtätning kan ske inåt statskärnorna. Men jag antar att det finns en gräns någonstans där det blir för tätt och trivseln bryter samman.

Gentrifiering måste bekämpas. I Stockholmsregionen är det inte bara Stockholm och ytterligare några få kommuner som skall bygga, alla är ansvariga för att bygga hållbara centra som i stort sett kan stå på egna ben samtidigt som de är förbundna med effektiva kommunikationssystem. Man kunde försöka förtäta i ytterområdena - en av artiklarna nämner i förbigående att det ofta inte fungerar så bra. Men kunde man expropriera småhusområden och bygga exempelvis Huddinge centrum på femtiotalet borde man kunna göra något liknande idag. Handens centrum bör vara på väg åt det hållbara hållet. Det trista med båda dessa ställen är väl bland annat att stora vägar drar rätt genom centrumområdena.