Vid Säbysjön

Som det händer ibland så tog jag en sväng till Säbysjön i Jakobsberg i förmiddags. En stund undrade jag om projektet skulle bli av: totalstopp i pendeltågstrafiken. Men det fixade sig, fast förseningarna hängde kvar när jag skulle hem några timmar senare. Om det är så här när det är lugnare sommartrafik kan man undra hur det blir när trycket på trafiken tilltar igen!

En kanske förbisedd kamrat i vår flora: nysört. Achilea ptarmica är det vetenskapliga namnet och 'ptarmios' är klassisk grekiska för 'nysning'

Solen tar sig in i den blöta strandskogen på sjöns västra sida. Minns inte om jag tog bilden före eller efter det att jag lyckades trampa ner med ena foten i ett dyigt hål. Nästan lite djungel-stämning här tror jag. 

Är det inte något meditativt med en häst som bara står och glor? Är den dessutom vit förhöjs effekten ytterligare tror jag.

Vad som inte går att avbilda är hörselintrycket, som det jag fick vid en åker nordost om sjön. Förr var det gott om kornknarrar som satt ute i fälten, dolda, och upphov sitt tämligen enahanda läte. Numera är de inte så vanliga. Men läs och lyssna här, en av Sveriges Radios berömda fågelinspelningar. Någon (kanske fågelnestorn Rosenberg?) har jämfört kornknarrens läte med att man drar med nageln över pinnarna på en kam, och det stämmer bra. Så lät det, fast inte så intensivt. Vad jag minns har jag bara hört kornknarr en gång tidigare i stockholmsområdet, det var vid Flemingsbergs våtmark.

Inte lätt att vara liten och borta hemifrån

Vid infarten till Münchenbryggeriet från Torkel Knutssonsgatan, tisdag kväll. Varför skriker ett par fiskmåsar och dyker mot folk som går förbi? Och vad är det för något alldeles hitom det vita strecket?

Ja, det är inte lätt att vara liten, hoppas den klarade sig på något sätt, den lilla rädda måsungen som ibland sprang fram och tillbaka, ibland stod stilla och säkert bara var rädd. Ramlat ur boet, och nu hjälplös. Varför tänker man på sådant när människor slaktas och kränks och svälter varje dag - kanske för att även den lilla ruggiga måsungen ingår i vår värld, och därför måste vi känna något även för den!

Några sommarbilder

Som alltid bättre i uppklickat tillstånd!

En blåskimrande trollslända (någon sorts flickslända) på ett vassblad vid dammen på Årstafältet

Ute på själva dammen kryssar mamma gräsand med sina telningar mellan röda näckrosor

Och så en av mina mystiska "konstnärliga" bilder som skall få betraktaren att tänka på abstrakt/konkret konst. Fast det här är inte konstigare än den rostiga bottnen i en gammal skottkärra

Och här har rosten kompletterats med en tjock spindel och ett litet rött blad

Till slut lite godis: nedklippta blommor av äkta fläder. Vad får man av det? - Exempelvis mycket god saft som läskar fint i sommarvärmen! (Men kom ihåg att detta gäller äkta fläder, det finns ju druvfläder också som är mer vanlig, men den jäkeln är giftig och duger därmed bara som dricka åt ens fiender!) 

Strindberg om kommersialiseringen av det offentliga rummet

Nästa år är det Strindbergsår, så tillvida att det är hundra år sedan denne gigant avled, knappast sörjd och saknad av den överhet som han förenades med i ömsesidig avsky och misstänksamhet, men däremot av generationer av älskare av kraftfull litteratur (som förhöjer sin uppskattning genom att dra en skonsam slöja över en och annan tokighet). Jag tänkte fira jubileet genom att läsa Samlade verk. Har hittills hunnit till band fyra, vilket innebär att det bara är sextioåtta kvar - för elda upp mig med föresatsen "trägen vinner!"

Gamle August själv använde inte uttrycket "kommersialisering av offentligt rum" (men han nämnde faktiskt "virtuell verklighet" i början av 1900-talet vilket fick mig att hoppa till, jag trodde det var ett mycket färskare uttryck) men det är den företeelsen som han med sedvanlig kritisk och satirisk blick ger en omgång här.

Stockholm är ett mycket odrägligt ställe att vistas på somrarne, ty det finnes icke en enda offentlig plats, som är fridlyst för vandrare av stillsamt slag; alla parker äro uthyrda till krögare och musikanter: Kungsträdgården, Berzeliipark, Humlegården, Strömsborg, Strömparterren, Kastellholmen, Trädgårdsföreningen och hela Djurgården. Återstå dock ännu kyrkogårdarne och Skeppsholmen. Varhelst vår Herre låtit ett träd växa eller något grönt sticka upp här i staden är människan eljest genast framme och slår upp en krog eller en »servering». Det stod några popplar bakom Kungl. teatern; strax togs hål på kafeets vägg och flyttades ut bord under träden; vid Riddarholmen funnos fordom två jättestora lindar, under vilka om Somrarne stod en vagn med sodavatten och saft. Träden fälldes och vagnen försvann.

Gratismusiken kan bli en plåga och det är den om sommaren. Att sjunga på en gård eller gata får man ej, men att spela orkestermusik till kl. 11 på stadens offentliga och mest centrala platser, det får man, utan att någon tänker på huru många tusen människor, som störas i sitt arbete, ty det finns sådana som arbeta efter »toddydags».

Då detta brev nedskrives är det under ackompanjemang av fyra orkestrar, vilka, samtidigt spelande, frambringa ett infernaliskt oväsen. Brevskrivaren är nämligen nog olycklig att bo så, att musiken höres från Hasselbacken, Strömparterren, Berzelii (rättare herr Berns') park och Blanchs trädgård (förr Kungsträdgården) på en gång. Berzelii park är själva härden för fridstörandet. Först spelas till middag kl. halv 3, sedan till kaffet till 6 så börjas den egentliga musiken kl. 7, som fortfar till kl. ll. Undra ej då om en brevskrivare kan råka ur jämvikt.

Det här citatet trycktes 27 juni 1876 i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning som "Brev från Stockholm". Finns i Samlade verk band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 286-287.

Blanchs café i Kungsträdgården, 20 år efter Strindbergs avbasning av oväsendet.

Skälderviksplan "en slumrande juvel"

Det här är en av de bilder jag inte publicerade när jag skrev några uppskattande rader om Skälderviksplan i Årsta förra året. Men de finns här.

Nu finns en artikel som är längre, med fler bilder och fler uppskattande ord, på Stockholm Skyline. Där får Skälderviksplan juvelstatus, även om det är som slumrande juvel, och det är något jag håller med om. Den fråga man kan ställa är hur uppvaknandet så småningom kommer att bli. Ett brutal-kapitalistiskt överfall, eller en varsam väckning och uppsnyggning av torg, stenläggning, planteringar och damm?

Blommor i midsommartid

Varför inte bjuda på några blommor i denna blomstertid när sommarsolståndet nyss passerats - några prästkragar jag morsade på igår kväll, på Årstafältet. För tillfället var det solsken och varmt i luften då, ett inte helt vanligt tillstånd dessa dagar.

Vi tar en närmre titt på naturens finare detaljer - klicka gärna upp till större format för att verkligen kunna sticka ner näsan i blomman - tyvärr kan jag inte bjuda på blomdoft, men den kanske du kan tänka dig själv!

Det här är en klippa i Liljeholmen, nära Årstabrons fäste. Bara grått ... nej, där är en blå klick i det grå, låt oss titta nämre!

Månke, eller blåmunkar, räknas väl inte som midsommarblomma, men varför ändå inte slå ett slag för denne obemärkte lille kamrat i vår flora?

Åter till Årstafältet och något som knappast är med på listan över godkända midsommarblomster - vet inte namnet, men nog ser det ut som en vackert färgad tistel

Och till slut en verkligt förbisedd liten krabat som man ofta ser på våra gator - nämligen gatkamomill. Många vill väl fnysa åt den och säga att "det där är väl inget", men det tycker jag är en tråkig attityd. För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta." Och även gatkamomillen bidrar till att syresätta vår atmosfär, och är dessutom förmodligen hem för många små kryp som behöver mat och skydd.

Vågat inlägg

Det är inte så ofta det kommer vågade inlägg på den här bloggen, men här har vi nu ett ... fattar'u? ... vågor, vågat ... höhö ...

Låt oss i stället vara lite allvarliga och se ett moln som håller på att slå knut på sig själv!