Ett välkänt talesätt lyder att "stater har inga vänner, de har bara intressen". Samma sak kan sägas om kapitalet, det har inga vänner - men däremot ett intresse av att växa i all evighet (vilket redan Aristoteles på sin tid fördömde). Nu får borgarpolitikerna i Stockholm upptäcka denna sanning igen, i och med Boultbee-historien. En rund man i sina bästa år vid namn Sten Nordin
säger:
–Jag har inte sett något juridiskt som gör att man kan dra det här i domstol, utan att jag tror att det är bättre att man tar det här i tydliga samtal, säger Sten Nordin.
Den del av åtagandet som gällde utveckling av köpcentrumen befästes aldrig i skriftliga avtal.
–Avtalen är ju strikt juridiska i den delen, och sedan annat som handlar om samarbetet behöver man inte fästa i avtal. Det var väl så man tänkte då också, gissar jag.
Ja, vad tusan tror de där nissarna. Tror de att man kan ha muntliga delar i ett avtal med
engelska skojarbolag? Engelsmännen kommer naturligtvis att blåneka, ord står mot ord, och då blir det svårt att få igenom något. Skall man göra affärer med anglosaxare är det bäst att ha papper på varenda liten sak för att klara sig undan problem när de kommer dragande med horder av advokater. Det verkar som Nordin fattar så långt, andra gör det inte:
Vi pratade jättemycket om Rinkeby och om att få levande stadskärnor. Om en entreprenör inte håller sina löften, då kan ju staden faktiskt anmäla för avtalsbrott. Göra nya förhandlingar, säger Kristina Axén Olin.
Jaha, man
pratade, men man skrev inte ned och fick signerat. Där ligger knuten. Snacka går ju alltid!
När Stockholms kommun sålde brydde man sig inte om alla varningar, och det är tydligen fortfarande en het potatis:
SvD har sökt Sten Nordin igen, efter att det framkommit att bara en av tio referenser ringdes upp i samband med att affären genomfördes, men han har inte velat svara på SvD:s frågor.
Och Boultbee själv tycker att kommunen, som ju fått så mycket pengar, skall
vara med och bekosta upprustningen av nedgångna centra. Ett fall av långt gående fräckhet. Var tror han pengarna tog vägen? Att kommunen lade dem på hög för framtida behov, eller möjligen redan har gjort av med dem till löpande utgifter för att hålla kommunalskatten nere?
För en liberalmupp är affärer bara affärer, köp och sälj och skit i resten. Men det finns ju ett samhälle med levande människor runtomkring
som inte bara skall köpa och sälja.
Som andra förorter utgör ändå centrum navet kring vilket Högdalen snurrar, och det är så det var tänkt. Här skulle människor inte bara bo, här skulle det också gå att leva.
Ett centrum som det i Högdalen är inte bara fastigheter. Det är den moderna förortens torg, platsen att mötas och träffas.
Men i den kapitalistiska kalkylen finns inget intresse av att ha vänner, det finns bara intresse av att föröka sig själv i all evighet, och skulle några förorter från femtio- och sextiotal runt Stockholm gå överstyr så är det inte kapitalets sak. Och inte finns det någon lojalitet: storkapitalister slår gladeligen ut småhandlare om det gynnar det egna kapitalet. Det borde vara kommunens sak däremot att få till en fungerande infrastruktur där människor kan röra sig, men i Stadshuset har rövarna och de blånaiva tagit över. (Det kanske inte är en slump att Stadshuset numera krympts genom att det byggs in av Stockholm Water Front. Man kan säga att där är en byggnad där det
fattas visa beslut.) Synd att inte Svenskan körde sina artiklar innan det var dags för senaste kommunvalet. Något lite bättre kanske det hade blivit med regimbyte.
