Naturens egen kubism

Nu bryter isen upp runt Stockholms stränder. Har jag inte publicerat is-bilder tidigare? Jag tycker att det här motivet är naturens egen kubism, fast den förmodligen har haft hjälp av en isbrytare för att vässa till bilden lite extra. Så här såg det ut torsdag förmiddag när jag hade Liljeholmsbron som utsiktspunkt.

Hur många sorter finns det egentligen?

Detta är ett utsnitt av en reklamaffisch som jag fotograferade vid Gullmarsplans bussterminal i förrgår. Jag bara undrar: hur många sorters yoga finns det egentligen? Finns det youghurt-yoga också?

Vintergäcken gör årspremiär

Ingen bör missa vårnyheten: vintergäcken har slagit till under en trappa i södra Storstockholm - kolla:

Först kollar vi lite på avstånd - vad är det där, något gult ...?

... och så en närmare titt. Jojomensan, vintergäck! Eranthis hyemalis, om man vill prata vetenskapligt med den.

Så där gul och fin kan man bli om man står skyddat, med en husvägg och en trappsten alldeles i närheten, och stora snödrivor en bit bort. Jag antar att snödropparna bara väntar på sin tur under drivorna - varmväder, hitåt!

Örnkoll

Ni vet hur det är med naturfotografernas bilder: de släpar ut flera meter långa teleobjektiv i terrängen och tar bilder så man nästan är inne i den förbiflygande örnens pupill. I verkligheten är ju örnskådandet oftas av mer anspråkslös natur. Se bilden ovan: till vänster i övre kanten är en gråtrut. Det var dess skrin som fick mig att titta vad som var på gång när jag gick över lilla bron till Långholmen vid Mälarvarvet. Gråtrutar är stora. Den jagade något som var minst dubbelt så stort, och mörkt, och som flög med lugna vingslag över husen vid Söder Mälarstrand. Det kan inte vara något annat än en havsörn, vilket inte är så konstigt eftersom havsörnarna ofta flyger förbi här på vintern. Rekordet var det år när jag såg tre havsörnar en nyårsdag inom loppet av fyrtifem minuter - en kom flygande över Riddarfjärden, två satt på isflak utanför Skeppsholmen.

Som sagt, jag har inte ett flera meter långt teleobjektiv, bara en liten fickkamera, och då blir örnbilderna efter kraftig förstoring så här njutbara:

En aning av vår på Långholmen

En krånglande fot avhåller mig från längre promenader, men i det här vädret är det svårt att hålla sig helt stilla. Det fick bli en kortare sväng ner till Långholmen för att njuta av sol (och småfrysa i en kall blåst). Ännu så länge kan kolonisterna betrakta sig som insnöade ...

... och ingen aktivitet kunde förmärkas. Men det tror jag inte man skall låta lura sig av. Vi kan lugnt utgå från att kolonister och trädgårdsfolk överallt sitter och smider planer inför vårens och sommarens äventyr, skissar på rabatternas utseende och innehåll, bläddrar i frö- och plantkataloger och bara hoppas ...

... på att värmen och snösmältningen snart kommer på allvar, och att det blir en skön och ljummen vår utan otrevliga bakslag. Ja, där kan man faktiskt se hur snön börjar vika runt trädstammarna. Mer av det, säger vi, mer av det!

Vårtecken - ormvråk

Igår lyfte jag blicken och fick syn på något som först verkade vara en mås. Men på lite närmre håll syntes det klart att det var en rovfågel som drog förbi och cirklade några varv inom synhåll innan den försvann. Fast den  inte var så nära som på den här bilden (fotograf Göran Forsberg) kunde färger och mönster utskiljas ganska bra, så jag drog efter lite funderande slutsatsen att det var en ormvråk. Normalt är ju ormvråkar ganska bruna, men det finns en ljus variant som kallas börringevråk. De är uppkallade efter en ort i Skåne, men jag tror mig ha läst att det finns sådana i södra Finland också. Kanske var det en finsk börring som nu passerade stockholmstrakten på väg mot hemtrakterna?

Det finns många vårtecken att ta vara på. När ormvråken kommer så har vi avverkat ett. Det blir fler framöver!

Nu tittar gatorna fram igen

Jaha, nu har det blivit mars också. Så tiden går - vem är det som knycker tiden egentligen? Varnade inte Povel Ramel för "mannen som stjäl tid"?

Fram ur nyss snö- och ishöljda trottoarer tittar nu vårens grusiga och slabbiga gatstenar. Vi får hoppas på klorofyll och fågelsång snart, en ny värld skall födas, luften bli renare att andas ... och knappt har man hunnit fatta vad som händer förrän fåglarna tystnar och grönskan faller av igen. Om livet är en sång så går den än i dur och än i moll, men den tar aldrig slut.