En gammal begravningsplats

I mitten av 1800-talet kom en svår sjukdom till Europa från Asien. Jag har för mig att Marx någonstans skrev ungefär att koleran var tack för senast från de asiater som drabbades av den europeiska kolonialismen. Folk dog som flugor i de tättbefolkade och osunda städerna. Det här var ju före vattenledningsnäten och den kommunala gaturenhållningens tid. Bakterierna trivdes i smutsen.

Även Stockholm drabbades, och det som jag fotograferat här är ungefär var massbegravningsplatsen för koleraoffer fanns, nämligen en bit öster om Gullmarsplan. Nu är det som en härlig grönskande lund, men en gång i tiden måste det ha varit en hemsk plats. På en karta kallas området "ödekyrkogård". Nu är stämningen fridfull trots att trafiken dundrar på i närheten.




Det enda speciella med bilden nedan är att för en gångs skull får fotografen vara med. Vad är det för blomma? - Jag tror att det är en cikoria, en sådan som förr har använts för att göra kaffesurrogat. Undrar om inte fransoserna fortfarande håller på med cikoriakaffe? Den växer lite här och där i Stockholm, ganska ofta nära järnvägsspår tror jag.

Stadshuset byggs in

Den här bilden är ett par dagar gammal, tagen från Münchensbacken ovanför Söder Mälarstrand (klicka för större format).

Notera en "liten" detalj i stadsbilden: det jättelika stadshuset håller på att ändra karaktär och delvis försvinna. Den stora huskroppen dras in i byggena runtomkring, kvar blir ett isolerat torn. Jag har svårt att tänka mig att de ansvariga inom politik och arkitektur inte förstod att det skulle bli så här. Ändå fortsätter husklumparna att växa upp och kväva det hus som är symbol för den här staden. Är det en positiv utveckling som pågår, eller i själva verket en växande cancersvulst?

Tittut

Tittut - så här fint kan det se ut när man spanar över Riddarfjärden mot Kungsholmen från ett grönt avsnitt av Söder Mälarstrand.

Det var i förmiddags. Senare gjorde jag ett av mina ganska sällsynta besök ner mot centrum och trakterna av Stureplan, och det var mindre kul. Svettigt, kvavt, en massa folk som virrade omkring. Nej, vill man bevara sinnesfriden bör man nog hålla sig borta från de delarna av stan tror jag.

Och i brevlådan kom bevis för den annalkande hösten: ett par kataloger från studieförbund. Suck. Mot mörkare tider går det, vad man än gör!

Solnedgång - en bro av koppar

Det är måndag kväll. Vår närmsta stjärna är på väg att försvinna bakom den västra horisonten. Men ännu kastar den sitt ljus över Riddarfjärden.

Betraktade för sig bildar molnen och himlen en abstrakt tavla av grålila, grårosa, blekblått och andra nyanser.

Några människor sitter i en båt utanför Söder Mälarstrand och fiskar, allt medan natten kryper närmare ...

... och till slut slår solen en bro av koppar rätt över vattnet, det har en violett ton nästan som is! Det är vackert. Den här kvällen visar Stockholm sig från den bästa sidan!

Stockholm - ballongstaden

Söndag kväll och en grupp varmluftballonger - montgolfièrer - drar fram över Gamla stan. Det ser ruskigt nära ut de vassa kyrktornspetsarna, men det är nog tryggt avstånd.

Tittut - en ballong skymtar mellan ett par hus på Katarinavägen.

En märklig uppenbarelse drar norrut över Skinnarviksparken och Riddarfjärden. Jag har fått för mig att det är en ballong som slitit sig från Pride-festivalen.

Ballong och ballong - ja, det är solens stora glödande ballong som sjunker långt bortom Kungsholmen.

I stället för Svarta Maja?

Den här bilden tog jag för några veckor sedan på Långholmen. Förr i tiden kom bovarna åkande till Långholmens fängelse i den ökanda fångtransportbilen Svarta Maja. Nu är det ju vandrarhem och konferenser och liknande där. Undrar vilka som kom i den där "Vita Maja" som verkar kräva två-tre parkeringsplatser? Hederligt folk, eller tvivelaktiga figurer med skum bokföring?

När ljuset drar sig undan ...

... kan man gå ut och försöka fotografera just det flyende ljuset. Det var igår kväll, den första augusti, den första kvällen i den sista sommarmånaden. Ännu är luften ljummen, det gäller att ta vara på det! Här är några bilder från tiden omkring solens nedgång (klockan 21.11 i Stockholm).

Någonstans, en bit upp i luften på andra sidan Västerbron, finns ljuset ännu kvar! Annars är det ett märkligt spel av moln, ljus och mörker på himlen.

En skall vi säga laxfärgad solnedgång bortom Essingeöarna.

De höga husen på Mariebergs klippor passar väl ihop med den dramatiska himlen i kväll.

Essingeledens inferno av framrusande bilar försvinner i det fallande mörkret.

Ulvsundasjön sedd från bron mellan Lilla och Stora Essingen. Och himlen: ett utbrott av pastellfärger. Nu ligger solen under horisonten.

Det börjar mer likna abstrakt konst med mer eller mindre slumpvis hopblandade färger än ett fotografi. Skymningsljuset dröjer sig kvar. liksom den rosa remsan av himmel vid horisonten, men natten sänker sig obevekligt över sundet mellan Liljeholmen och Söder.

Ja, nu kommer augustis mörka nätter, som en föraning om ännu mörkare tider. Men låt oss ta vara på sommaren medan den ännu finns kvar!