Ledaren gäller Asplunds gamla arkitektoniska juvel till stadsbibliotek vid Odengatan och Sveavägen, men skribenten exemplifierar bredare. Kritiken mot "badringen" i Riddarfjärden är ett exempel. Opinionen förra året försvarade
huvudstadens unika kvaliteter; den kombination av vatten och klassisk stadsbyggnad som gett Stockholm internationell ryktbarhet. Att parkera ett kommersiellt bygge mitt på stadens vattenspegel blev omöjligt.
Vad jag har sett på yimbys hemsida är många uppretade av att Svenska Dagbladet har skribenter som inte tycks acceptera deras syn på Stockholms utveckling. Jag antar att deras recension av DN:s ledare inte blir mer positiv. Det här skorrar nog illa i mångas öron:
Det är förmodligen redan för sent att rädda Stockholms stadshus från det väldiga hotell- och konferenskomplex som kommer att uppföras på Klarabergspostens tomt och därmed rycka sönder proportionerna mellan Stadshuset och dess omgivning.
Det borde stå klart att Stockholm inte bör delta i en jakt på att se likadan ut som ett antal andra städer, utan att det gäller att på ett intelligent sätt utnyttja platsens egenskaper. Då kan man sätta Stockholm på kartan. Mindervärdeskomplex, möjligen i kombination med strävan till omåttlig självhävdelse, är ingen bra intellektuell bakgrund när man skall planera och bygga en stad. Resultatet blir förmodligen mest skrikigt och löjeväckande. Det kanske finns några turister som tycker det är roligt att titta på ett Stockholm som krampaktigt försöker se ut som New York, men jag tvivlar på att de uppväger antalet resande som är mer intresserade av en ren och snygg halvstor europeisk stad med vacker och välbevarad profil.
