Här är några bilder (klickbara för större format) från en promenad ner i Stockholms centralare delar denna torsdag i början av december. Temperatur nära noll och frostigt på marken på sina ställen. Halkvarning! Jag tänkte att det skulle finnas en krubba i Katolska bokhandelns fönster på Kungsträdgårdsgatan, och det fanns det.
Här vakar konung Karl XIII över isbanan i Kungsträdgården. Det är statyn som folkhumorn kallar "en kruka mellan fyra lejon" (till skillnad mot Karl XII en bit bort som får heta "ett lejon mellan fyra krukor"). Man har satt upp ett staket runt statyn och det är bra för skridskoåkare som har svårt att stå på fötterna. Själv skulle jag hugga tag i staketet och vägra släppa taget!
Det fanns en massa bodar i Kungsan som inte öppnat för julhandeln, men också den här som var öppen och sålde stekt strömming. Är själv inte så förtjust i denna maträtt. En gång i tiden var väl strömming fattigmansmat, alldeles som lax på sina håll vid laxälvarna, men nu är det mer klass i dessa fiskpinnar. Dyrare, med andra ord.
NK:s julskyltning på Hamngatan. Den drar alltid till sig nyfikna skaror. Jag utgår från att gamla stockholmare inte ens behöver titta på den för att högljutt deklarerar att "det var myyyyyyyyyycket finare förr!". Men det var ju lite andra takter förr när det inte förekom någon julskyltning förrän någon vecka in i december. Då var det minsann ordning!
Här kan vi titta in i familjen Björns ide. Det verkar som om mamman Björn sover medan ungarna är uppe och stökar. Gå och lägg er, ungar!
En fin rödräv tittar fram. En mindre fin kommer längre ner i det här inlägget. Det ser ut som älgspår i snön också.
Juniormedborgarna radar upp sig för att titta på tomtens renar.
Märklig men lyckad blandning tycker jag. Venus di Milo (Venus från Melos) tittar fram bakom isbjörnen och haren. Man får väl för harens skull hoppas att isbjörnen inte blir hungrig. Dessutom finns där en påfågel som väl kan sägas vara en främmande fågel i vinterlandet.
Den frusna stackars räven på Strömgatan i hörnet mot Drottninggatan. Fattig och eländig. Och kanske allt mer i takt med tiden enligt någon slags borgerlig tidräkning. Jag tänker på reaktionerna på hur Försäkringskassan (som inte gör något annat än arbetar efter sina instruktioner, utgår jag ifrån) jagar döende cancersjuka människor. Hatet och bitterheten blir allt hårdare mot den regim som huserar i Rosenbad. Det är ingen naturlag som gör att de som har svårast att försvara sig blir utsatta för allt värre övergrepp. Det går att ändra på.
På hemväg. Skall vi kalla solnedgången bakom Nordstedts slottsliknande kontor på Riddarholmen för "champagnefärgad"?
Här ser det ut som Gubben Snö har mönstrat på som matros på en båt vid Söder Mälarstrand!
