Modell av Skattehuset vid Götgatan och dess närmsta omgivning
"Med anledning av debatten om nya skyskrapor i Stockholm visar Arkitekturmuseet material ur samlingarna kring några höghus vår stad redan har." Jag fick inbjudan och gick dit på tisdagskvällen. Det visade sig vara en intressant visning inför en publik i varierande åldrar, ungefär ett trettiotal personer. Som alltid fick man lära sig en del nytt, både från arkivfolket och deltagare med kunskaper om ämnet. Ämnet arkitektur och samhällsbyggnad är fascinerande, för det handlar ju om hur så mycket av vårt liv organiseras.
Sverige var tidigt ute med "skyskrapare" i Europa. Kungstornen vid Kungsgatan från 1920-talet var först i Europa. (Kan det bero på Sveriges tidiga amerikanisering?) "Höga hus" har mer än fem våningar, men annars är det väl suddigt vad som exakt definierar höghus/skyskrapor. Men drar man iväg högt händer vissa saker som gör att sjutton våningar verkar vara optimum. Man måste ha fler utrymningsvägar om det byggs mer än åtta våningar, mer utrymme i huset går åt för kommunikation, det blir större krav på brandsäkerhet, ekonomin i bygget blir dålig. Det sista kanske är det som gör att byggmästarna i Stockholm inte vill bygga enormt höga hus. Ett tjugoenvåningshus i Liljeholmen tillhör den gruppen. "Japanskrapan" föll också på dålig ekonomi (jag blev inte klar över hur mycket opinion respektive ekonomi betydde i det fallet).
Dessutom har vi de kända argumenten att höga hus blir påträngande och tar stadsbilden i anspråk. Enstaka höga hus är intressanta markörer i stadens profil, men blir det skogar av dem blir det något annat.
Bland de höga hus som det berättades om var Skattehuset på Götgatan (nu ombyggt till studentbostäder och galleria men förmodligen på väg att säljas). På tomten fanns ett tegelbruk och lertag, men man hittade en klippa som lämpade sig bra för att bygga den nya skrapan på. Ett problem med det området är att huset orsakar kraftiga vindar (Åsö torg blev i folkmun "Blåsö torg). Numera vet man att en sockel på höga hus kan eliminera det problemet.
Wennergren center som färdigställdes 1962, 25 våningar högt, är ett annat exempel. Axel Wennergren hade stora visioner och valde ett förslag som var ekonomiskt dåligt - bygget beräknades kosta 10 miljoner men det blev 40. Multiplicera med tio så är vi uppe i dagens penningvärde.
Fin vision av hur det inre av Wennergren center skulle kunna se ut
Och så har vi det gamla kända området mellan Sergels torg och Hötorget, med dess "fem trumpetstötar". En sak som tyvärr försvann i det området, men som jag minns en del av, var de fina takterasserna på de låga husen, med grönska och serveringar. Skälet till att de stängdes verkar dels ha varit att underhållet inte sköttes ordentligt, dels att diverse löst folk tog över området så att det helt enkelt blev otrevligt. Det kan vara värt att tänka på när man ser fina arkitektritningar och undrar hur de kan bli när de förverkligas. En dam i publiken hävdade att det alltid var mer folk på arkitektritningarna än i verkligheten.
På tal om arkitektvisioner, här är några rader från en av männen bakom Hötorgscity:
Jag tror att exempelvis yimby-folk skulle ha haft nytta av att lyssna till mycket av det som kom fram i tisdags kväll.
