Jag skrev lite om "svarta lådor"
i min andra blogg, med anledning av helt skilda uppfattningar om en ny museibyggnad i Kalmar. I diskussion med en läsare nämnde jag det nya svarta hotellet vid Norra bantorget. Och då tyckte jag det var lika bra att lägga upp några bilder på min stockholmsblogg. Jag tog dem 23 april. Det var nog en bra dag för att fotografera arkitektur av den här sorten. De blanka fönstren och blanka svarta ytorna fick spegla sig i vårsolen. Hur blir det en grå och dyster vinterdag?
Står man nere på gatan och tittar uppåt längs husväggen på södra gaveln är man både ute och under tak på en gång. En svart kil drar iväg rätt ut från huskroppen.
Vad är egentligen tanken bakom det jag fotograferat nedan? Med hjälp av fönster och blanka ytor och väggar som både möts och skjuter sig bort från varandra på en gång suddas bilden av "ute" och "inne" bort - litegrann i alla fall. Att gå i trappan i centrum av den närmsta bilden nedan är en offentlig handling trots att man är inne i hotellets halvprivata miljö. Är det detta som är meningen?
Jag vet faktiskt inte, och känner inget tvång ens, att göra en deklaration om jag gillar det här "svartbygget" eller inte.
