... och givetvis går det att slå mynt av det också. Bilden från apotek i Liljeholmen igår. Lusmedel inför skolstarten.
En luskam fås för 19,50, om man nöjer sig med plast. Luskam. Det är ett ord som man trodde tillhörde det förflutna, och en företeelse som rensades bort för sextio-sjuttio år sedan.
Vill man ha en riktigt fin luskam i metall så blir det till att hosta upp 89 bagis, Bra för långt hår. Min mor som gick i skolan i början av tjugotalet berättade hur hon kunde se hur lössen kröp på klasskamraten som satt i bänken framför. Och hon fick själv löss i sitt långa hår, som mormor jagade med luskam och något som jag har för mig kallades sabadillättika (vet inte om jag minns rätt, och mor finns inte kvar att fråga). Det var inte så roligt.
Förutom huvudlöss finns det vägglöss. Jag hörde berättas att när kvarteret vid Hornstull, där Putte Wickman hade sitt danspalats Domino senare, byggdes på trettiotalet så användes spillvirke från rivna hus. Dessvärre var virket fullt med löss, så det första man fick göra när huset var klart var att försöka röka ut lössen.
Sammanfattningsvis så var Sverige för nittio år sedan ännu ett fattigt och bokstavligen nedlusat land. Sedan skedde en allmän uppsnyggning, och för en tid var löss lika bortglömda som tuberkulos och skrumplever. Men nu går det tillbaka igen. Någon sorts inslag i frihetsrevolutionen kanske?
 |
| Huvudlus - Pediculus humanus |
