En vanlig missuppfattning är att bostadsrätt innebär att man äger sin lägenhet. I själva verket är det bostadsrättsföreningen som äger fastighetens samtliga lägenheter, som medlemmarna i föreningen har rätt att nyttja.Jaha, men vem äger lägenheten om man lånat en kista guld för att komma över den då. Är det möjligen inte långivaren som sitter med den verkliga makten om det börjar krisa till sig? Den som är satt i skuld är inte fri … .
För den enskilde är denna detalj inte oväsentligt. Om någon medlem får ekonomiska problem och lämnar tillbaka sin lägenhet vältras kostnaden över på grannarna. Effekten kan bli dramatisk. Efter räntechocken 1991 hände det till och med att bostadsrättsföreningar gick i konkurs när medlemmar började falla ifrån. En vanligare konsekvens, särskilt i mindre föreningar, är kraftiga avgiftshöjningar för dem som bor kvar.
Lösningen på det problemet bör vara att få bort skuldsättningens avigsidor och därmed spekulation från ett område där spekulation skall hållas kort. Anledningen till att sådan förhållanden råder på bostadsmarknaden är att den inte är i balans. Första steget bör vara att slå undan benen för spekulanter av olika slag, inte att göda dem ytterligare. Bygg en samling yimby-skyskrapor i några småhuskommuner nära Stockholm, och bygg den nya stadsdelen på Bromma. Massproducera hyreslägenheter till att börja med, sedan bostadsrätter med en utformning som inte medger spekulation.
I den meningen är ägarlägenheter tryggare. Varje hushåll äger sin lägenhet och tar ansvar för sin del av husets eventuella lån, inget annat. Precis som för en villaägare finns lagfart och inteckningsrätt. Skillnaden gäller fastighetens gemensamma delar - tak, trapphus, fasad med mera - som förvaltas av en samfällighet.
Stamledningar, de alltmer vanliga vattenskadorna, konstiga skadedjur som folk drar hem från Afrika, tvättstuga ... Nä, dom struntar jag i, det får samfälligheten ta hand om. Plötsligt låter det som hyreslägenhet. - Nå, men hur var det nu med lånen och tryggheten, och med de människor som verkligen bor där …?
Ägarlägenhet ger också större möjlighet till andrahandsuthyrning, eftersom det till skillnad från bostadsrätten inte krävs ett godkännande från någon styrelse. Det kommer att stimulera investeringar och nyproduktion av bostäder.
Och det är här det börjar se otäckt ut. Vad är det ynglet säger? - I praktiken att du kan fylla din tvåa med femton turkar och bo någon annan stans och leva på hyresintäkterna. Att detta skulle stimulera till något nybyggande är svårt att se. Snarare att under nimby-täckmantel försöka se till att så lite som möjligt byggs. Därmed stimuleras tvivelaktiga affärsmannafigurer av parasitär natur som definitivt bör hållas kort.
Det märkliga är inte att regeringen vill tillåta ägarlägenheter utan att Sverige fortfarande saknar denna upplåtelseform. … Det svenska motståndet har länge varit ideologiskt betingat. De som ser med olust på äganderätten har inte velat ge individen den fulla rätten att äga sin bostad. Så förnekas människor en frihet som är självklar i civiliserade stater.
Och vad är då "människor" och "individen"? Kanske folk som man helst inte vill se i ett civiliserat samhälle. Det här är inget program för en levande och icke-segregerad stad. Att förespråka ägarlägenheter är en ideologisk position. Den är negativ för min hemstad. Därför är jag emot den.
6 kommentarer:
I Sydkorea, där jag har en del kontakter, är ägarlägenheter mycket vanligt. Folk som har råd köper och hyr sedan ut dem till mindre bemedlade och tjänar sedan pengar på dem. Helt enligt ditt scenario med turkarna.
Hm, vad jag misstänkte. Man vore ju en komplett knäppgök om man inte ser möjligheterna att lattja hyreshaj här. Och det begriper nog Wolodarski och Odell också även om de försöker sälja idén under diverse frihetsparoller. Tvi!
Att först vurma för allmännyttans utförsäljning samt byggande av bostadsrätter och ägarlägenheter, och sedan underlätta uthyrning i andra hand, det låter som ett sätt att först och främst följa sin ideologiska övertygelse men sedan anpassa den till verkligheten genom att skapa en slags ny hyresrätt, fast utan rätt.
Enligt regeringens utredares, Christina Jacobssons, betänkande Upplåtelse av den egna bostaden (kom i september 2007)är inte de nya andrahandsuthyrningsreglerna tänkt att ge några fördelar för hyresrättinnehavare:
Den föreslagna höjningen av krontalsavdraget kan förväntas stimulera ägare av privatbostadsfastigheter och privatbostäder att i ökad utsträckning upplåta mindre delar av den egna bostaden till inneboende. Höjningen av detta avdrag innebär även skattelättnader för sådana ägare som upplåter hela eller större delar av sin bostad.
Däremot kan det inte antas att höjningen av krontalsavdraget kommer att få någon påtaglig effekt för hyresgäster som hyr ut sin bostad i andra hand; vid sådana upplåtelser uppkommer ju en beskattningsbar inkomst först då andrahandshyresgästen betalar en hyra som efter krontalsavdrag överstiger den hyra som förstahandshyresgästen själv betalar för lägenheten.
För privatägarna innebär uthyrning i andra hand ett skatteavdrag på 18000 kr per år.
Jag skrev om detta i november förra året.
Här finns två intressanta saker: "...en slags ny hyresrätt, fast utan rätt". Det är en formulering att bevara för framtida bruk!
Det andra gäller inneboende. Just systemet med inneboende var något som bostadsreformatörerna i Stockholm bekämpade som osunt, och man fick i stort sett bort det när bostadsbyggandet kom igång igen efter Andra världskriget. Tänker de historielösa nissarna i Alliansen försöka införa det igen?
Står just nu själv i beråd att köpa en lägenhet i Stockholm men har tvekat i två år. Inte för att priserna fortsatt upp i en förskräcklig fart utan för att Sverige saknar ägerlägenheter. Är själv finlandssvensk och sålde min ägarlägenhet i Finland ifjol. Fråga vem som helst i Finland om det finns problem med ägarlägenheter. Jag kan lova att ni kommer att ha svårt att hitta en enda person som har negativa erfarenheter. Tvärt om är det en gåta för oss som inte är födda i Sverige att det inte finns ägarlägenheter här.
Låt mig ge ett exempel:
Säg att du jobbar för ett multinationellt bolag med kontor i flera länder. Du köper en lägenhet i din hemstad, tex Helsingfors, där ägarlägenheter är standard. Efter två år kanske du vill flytta till Paris och jobba där i några år. I Finland är det fritt fram att hyra ut lägenheten till vem du vill och för hur lång tid som helst. Den som äger lägenheten beslutar om detta själv. Detta är inte möjligt i Sverige där bostadsrättsföreningen sitter inne med denna absolut ofattbara makt.
Under två år i Sverige har jag försökt förstå hur den svenska bostadsmarknaden kan tillåtas fungera som den gör. Det finns inga hyreslägenheter här utan man ska stå i kö i 10 år före man får en liten lya. Att hyra i andra hand är både osäkert och jobbigt och inte ens såna bostäder finns det gott om. Istället har man i Sverige en enorm svart marknad.
I Finland får du en hyresbostad på 1 vecka varhelst du vill. Du hittar en lägenhet för 1.000 eur eller för 500 eur på en vecka varsomhelst i Helsingfors. DÅ talar jag om förstahands hyresavtal. Allt detta är tack vare ägarlägenheter.
Det finns ingen svart marknad eftersom det inte finns orsak till det. Utbudet av lägenheter är stort och det är det i Stockholm också om reglerna här ändrades.
Det som skrevs om 13 turkar i en lägenhet är ett bevis för svenskarnas rädsla för det okända. Det är en helt obefogad rädsla utan verklighetsförankring.
Sist men inte minst, om du äger en lägenhet skall du givetvis ha rätt att hyra ut den och gå med vinst. Varför är det så konstigt? Sverige är ett mycket mer kapitalistiskt land är vad Finland någonsin kommer att bli. Så det är inte ett råkapitalistiskt krav/ önskemål att Sverige inför ägarlägenheter. Det är en naturlig utvekling precis som EMU-processen. Är man med i EU ska man ha euro som valuta, annars är det väl ingen idé att vara med. Är man med i det kapitalistiska systemet och ger folk rätt att äga sina villor så ska folk också få äga sina lägenheter.
Joakim H.
Eftersom en bostadsrättsförening som jag känner till en del har haft problem med frånvarande ägare utgår jag från att problemen inte blir mindre om ägarna får laglig rätt att vara frånvarande. De flesta människor kuskar inte runt mellan olika länder och det är orimligt att ha någon sorts lösning till en välavlönad internationell elit som dessutom skall "tjäna" extra på att hyra ut lägenheter. Bostadspolitiken i Stockholm skall först och främst ta hand om de som bor här och som vill bo här, inte folk som inte vill bo här men ändå skall ha pengar för det.
Skicka en kommentar