torsdag 2 april 2009

Ännu mer kaféer! Nu åt Gullmarsplan-hållet också!


Skall det vara en arkitektbild med stadsmiljö i regnblandad snö? Originellt i så fall tror jag!


Jag hackade i ett tidigare inlägg på kafémanin, men den verkar vara hejdlös. DN skriver om planerna för att bygga ihop Skanstullsområdet och Gullmarsplan. Att man förvisar en massa trafikbetong till underjorden är bra. Kan man få bussterminalen, som väl bara slås av Slussenterminalen vad det gäller deprimerande miljö, att bli trivsammare är det bara att uttrycka ett livligt tack. Men så har vi försäljningspratet ... Stadbyggnadsborgarrådet Alfvendal:

En viktig grund för bebyggelsen vid Gullmarsplan blir att det ska finnas butiker, [och här kommer det!:] kaféer och annat i bottenvåningarna.

Varför kryllade det av kaféer en gång i tiden på Söder? (Läs förslagsvis Den folkliga staden av Mats Franzén om östra Söder för länge sedan.) En rimlig anledning till mängden av sådan syltor var att det fanns mängder av människor som inte hade eget boende, de var inneboende eller väldigt trångbodda. Så det var bara att fly till något annat ställe, exempelvis ett kafé.

Sedan hände ju en del, som att trångboddhet och inneboendesystem byggdes bort och folk fick ordentliga utrymmen att vara i. Om det nu är så att folk inte skall använda köken kan man väl lika gärna ta bort dem och ersätta med en liten kokvrå?


En gammal planering, Lindhagensplanen från 1860-talet. Intressant nog antogs området där jag bor inte vara något att bygga på - för bergigt antagligen. Ringvägen känns dock igen. I stort sett var ändå Söder fullbyggt ända ner till Skanstull. Men på andra sidan började landet!

Hos yimby får man väl ta det goda med det onda hos Alvendal, stad som breder ut sig men inga jättekåkar:

– Det finns ett enormt sug efter att bo i stad. Visst kan vi bygga en del i innerstaden, men om Stockholm ska utvecklas som stad måste innerstaden växa utanför tullarna, betonar stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M). [Det hade jag kunnat tala om för länge sedan - det kommer inte att räcka med småfjuttande inne i den äldre bebyggelsen. Och om folk nu "skall bo i stad" finns det ju flera städer än Stockhom.]

...

– Vi tänker oss en varierad stadsbygd där grunden är relativt låga hus som harmonierar med dagens bebyggelse. Sedan kan det sticka upp högre hus på olika ställen, men snarare 10 än 40 våningar, betonar Kristina Alvendal. En viktig grund för bebyggelsen vid Gullmarsplan blir att det ska finnas butiker, kaféer och annat i bottenvåningarna. Gator med bostäder ända ned till marken har en tendens att bli livlösa och otrygga och kring knutpunkten Gullmarsplan borde det finnas en marknad för ett omfattande och varierat butiksliv

Och kaféer som sagt. Borde de inte vara kompletta med några gammaldags ölgubbar samt några s.k. kaféblommor också? Nix, det blir någon slags medelskiktsetablissemang där medelskikten förmodligen kan sitta och gråta över sina bostadslån, eller vad nu den sortens människor håller på med. För det blir väl inte så att man tänker ösa ut en massa billiga fina hyreslägenheter ...?

18 kommentarer:

Anonym sa...

"Sedan hände ju en del, som att trångboddhet och inneboendesystem byggdes bort... "

uhm..vilken värld lever du i?

Björn Nilsson sa...

Jag lever i flera världar. Man måste ha koll bakåt för att inte gå vilse framåt. Jämfört med tjugotalets Stockholm (som man kan läsa om i boken jag hänvisade till och i andra skrifter om den tiden) bor vi glest och rymligt. Fast om vissa intressen inte hålls tillbaka kanske vi rör oss tillbaka mot den epoken igen. Tio pers i en etta med kök.

Niklas sa...

Du verkar reta dig på ordet kafé. Jag gissar istället att ordet används som ett samlingsbegrepp för lokalytor där det kan finnas potential för möten. Dit kan man räkna affärer, kaféer, restauranger mindre gallerior osv.

Jag tycker det bättre att vi satsar på att bygga sådan mer publika ställen dit även parker och torg räknas, så att stadsborna inte ska sitta inne i sina lägneheter hela tiden.

Det som hänt med bland annat Söder är att det genomgått en gentrifiering och därigenom pressat undan befolkning som inte är så ekonomiskt starka. Följden blir en mer homogen stad. Du verkar, liksam jag, istället vilja ha blandstad. Vill vi ha det bör vi bygga ut innerstaden så att den inte blir ett exklusivt ghetto för de allra rikaste.

Björn Nilsson sa...

Man kan ju hiva ut de rika knösarna från Söder också.

gardebring sa...

Tja. Visst kan man hiva ut de rikaste knösarna om man vill men är det inte bättre att bygga mer stad istället? Och vem ska få bestämma vem som ska få bo var?

Anonym sa...

Priserna på bostadsrätter på Söder ökar. Hyresfastigheterna omvandlas till bostadsrätter. Arbetar-Åke som ägnat sitt liv åt att jobba i hamnen och sitta på ölkafé kan efter ombildningen sälja av lägenheten och använda pengarna till att flytta till ett ekonomiskt rimligare alternativ. Årsta, Midsommarkransen m.fl. stadsdelar i närheten är billigare än Söder.

Hyreslägenheter tillhör det förgågna. Folk vill äga sina hem. Själv tror jag starkt på att ägarlägenheter kommer öppna upp för att det blir gott om billiga hem även i Stockholmsområdet. Tillgång och efterfrågan gör att ICA aldrig får slut på tomater så då kommer samma mekanismer se till att vi aldrig får slut på bostäder.

Simon sa...

Bravo!

Äntligen någon annan som vill att Gullmarsplan ska tänka nytt. Inte behöver vi fler affärer och tråkiga gallerior och standardiserade caféer. Vi behöver hyreslägenheter, kulturhus, och små fabriker för lokal produktion eller något annat skoj som sätter liv i området. Vill man ha Gallerior finns det tusen ställen att åka till i närheten. Ringen. Liljeholmen mm.

Björn Nilsson sa...

Anders, man fixar förtur för folk som tjänar max medellön för något mindre bra betalt förbund inom LO. Annars får vi en paretooptimal lösning där man aldrig får peta på de välbeställda, för då kan de få det "sämre".

Balans på bostadsmarknaden kräver att det finns fler lägenheter än vad som efterfrågas. Om man inte direkt avskräcker människor från att flytta hit kommer bristen att hålla i sig. Att Anonym är anonym förstår jag gott för det luktar spekulationsintressen lång väg (och falsk omsorg om de stackars arbetarna). Att "folk" i gemen vill äga lägenheter tvivlar jag på. En del tror att de kan göra en privatekonomisk vinst - samtidigt som de kräver att få leva på samma sätt som hyresgäster. En del känner helt enkelt tvång och tryck från dubiösa småhandlare som skall omvandla hyresfastigheter. Den typen av boende är OK om den drivs som icke-kommersiellt kooperativ, annars inte.

Simon - det jobbar vi på! Bättre stil på Gullmarsplan!

gardebring sa...

LO?
De slutade ju vara ett fackförbund för många år sedan....
Som sagt. Jag tycker att bostadskvotering är dumheter. Kvotering handlar om att tjänstemän och politiker plötsligt ska bestämma över vanligt folk. Och man kan ju tänka sig vad fackpamparna inom LO skulle götta sig... Jag ser ingen som helst poäng i att välja kvotering över alternativet "bygga vad folk faktiskt vill ha". Alltså stad till vettiga priser.

Björn Nilsson sa...

LO har aldrig varit ett fackförbund. Det är en facklig huvudorganisation. I underorgansationerna finns folk som inte alltid har det så fett.

Varför skall folk kvoteras in enligt principen "rik går först" då? Vore inte en demokratiskt kontrollerad process bättre?

Anonym sa...

Att rika skulle kvoteras är lite väl kosntigt då inge ansvarig bestämmer över denna turordning. Att folks plånböcker avgör köpkraften är dock en given faktor. Det går inte att säga att rika blir kvoterad hos mercedeshandlarn t.ex. alla som har råd får köpa.

Att det råder brist på boende i innerstaden är för att så många vill bo där. Hur lång är bostadskön i Burträsk och varför?

Björn Nilsson sa...

Nä det är klart, det är den gudomliga slumpen att fru Wallenberg putsar naglarna och fru Jonsson putsar golv, eller hur det nu var Peps Persson fick till det.

Skicka rikisarna till Botkyrka så minskar trycket mot innerstaden. Eller Burträsk då. Är man rik får man visa att man kan sköta pengar, med andra ord inte slösa bort dem på vräkigt boende.

Magnus Orest sa...

Björn, exakt hur ska vi kunna "skicka" de rika någonstans? Var går gränsen för rikedom? Vad ska räknas när vi avgör vem som är rik? Räknar vi per familj, per person eller per hushåll? Får rika och fattiga då inte bo ihop med varandra, t ex om den ene i ett par är student, medan den andre har ett välbetalt jobb? Ska inte folk få bo nära sina vänner och släktingar, för att "kvoten" är fylld?

Har vi inte en fri marknad där var och en har rätt att köpa sig en bostad var som helst?

Ska inte människor ha rätt att bosätta sig var de vill? Och är det då inte bättre att vi ser till att bygga bostäder där folk vill bo, istället för att på gammalt sovjetkommunistiskt manér tvinga folk att bo där de inte vill bo?

gardebring sa...

Björn. Jag är en alldeles vanlig människa. Jag sitter inte med hög hatt och välkammad mustasch med konjak i hand på kvällarna och funderar på hur jag ska suga ut proletariatet. Jag har ett arbete och en arbetsgivare. Jag har månadslön. Går jag inte till jobbet får jag ingen månadslön.
Jag har dock en hyfsad månadslön och banken tycker således att jag kan bli betrodd med ett banklån för att ha råd att köpa mig bristvaran boende i stad. Jag lägger en ansenlig del av min inkomst på mitt boende, eftersom jag värdesätter det. Du tycker det är fel och kallar mig "riking" bara för att jag köpt en bostadsrätt (och har miljonlån på banken som följd) och vill skicka ut mig till en boendemiljö som få vill ha, för att få ett litet inkvoterat fåtal av de som idag bor i ett oattraktivt boende in i det attraktiva boendet. Det stora flertalet människor i Botkyrka och andra förorter kommer naturligtvis även fortsatt få bo kvar där, eftersom lägenheterna i förorten är långt fler än lägenheterna i staden.
Men då är allt bra, eller?

Stadsbristen är ett politiskt skapat problem, politik kan också åtgärda problemet. Men inte genom kvotering, utan genom att sluta bygga det som folk inte vill ha, och istället bygga det som folk vill ha.

Svårare är det faktiskt inte.

Att skyffla runt folk mot sin vilja till miljöer de inte vill bo i har politiker, tjänstemän och "experter" försökt förr. Det var då vi skaffade oss det problem med stadsbrist som vi idag har. Det problemet löser vi knappast genom att göra samma fel igen.

För att summera: Du tycker det är orättvist att man kan köpa sig förbi kön och vill införa någon slags kvoteringssystem (som det naturligtvis kommer att fifflas och trixxas med till världs ände). Själv vill jag att kön ska försvinna.

Björn Nilsson sa...

Suck ... solen skiner, fåglasången tilltar, orkar man bry sig ...? Somliga larmar som om man föreslog att de skulle rullas i tjära och fjäder och bäras på en stång ut ur stan. Tja, kanske vore en idé ...?

Påminner om en tjatig småhusägare som jag försökte bli av med en gång i tiden - jag hade ju mitt jobb att sköta, inte höra på hans tjafs. Så jag föreslog att man skulle lösa problemen för småhusägarna genom att använda eldkastare och schaktmaskiner. Fast då började den dumme fan argumentera för att man inte skulle använda eldkastare och schaktmaskiner ... suck igen.

Bostadsfrågan är inte lösbar i den meningen att den kommer att försvinna. Däremot kan man göra en del saker. Jag kanske återkommer med några punkter om jag har lust. Det blir nog gnäll om dem också.

Anonym sa...

Om man bosätter sig i en stad är väl det sista man önskar sig att det är "glest" och "rymligt". Motsatsen är inte trångt, motsatsen är tätt och livfullt.

Känns det trångt är det precis lika misslyckat det. Men faktum är ju att staden lockar just för att det är en stad, och inte glest. Tätheten, att man har allt man behöver i sitt kvarter. Att det är liv och rörelse dygnet runt. Att man stöter på olika sorters människor. Att man inte behöver åka i en timme för att komma till jobbet. Fart och fläkt! Stockholm har all potential att bli en bra stad, men då måste vi omedelbart lägga av med att förstöra våra tomma ytor med menlösa byggen och istället göra som de säger här - bygga lite riktig stad.

Björn Nilsson sa...

Ja, det låter rimligt. Delvis i alla fall. Olika människor har olika uppfattningar om vad som är rimlig "livlighet". Finns det en nöjeslokal i huset där man bor, med tillhörande fyllon som står och gastar på gatan mitt i natten, finns det nog en del människor som tycker att det har gått lite väl långt. Å andra sidan känner sig buset nog besvärat när det är folk ute och rör sig hela tiden och det inte finns så många mörka prång där skumrasket kan dölja sig. Välsorterade bokhandlar och stora bibliotek är också ett plus.

Björn Nilsson sa...

Kastade just ut en idiot som försökte okväda mig på mig egen blogg. Glöm det, sådan yngel raderas obönhörligt!