Här är en karta som jag kladdat lite på, i form av ett kors. Den ungefär horisontella linjen går från Göta älvs mynning till Nevas utlopp. Den passerar Vänern, Hjälmaren, Mälaren, Åland och finska sydkusten. Det är sjöleder nästan hela vägen. Ända fram till att järnvägarna kom i slutet av 1800-talet var vattenlederna de bästa vägarna i stora delar av Norden. På somrarna kunde man ta tunga transporter med båt, på vintern i slädar över isarna. Vintern var faktiskt ofta den bästa tiden att förflytta sig.
Om man tittar på en karta över hur Sverige såg ut exempelvis i början av 1500-talet så ser man att landet följde ungefär den här östvästliga axeln. Men sedan finns det en nordsydlig axel också. Den kan tänkas följa östra eller västra stranden av Östersjön, men någonstans möts axlarna. Det bör vara ungefär någonstans mellan nuvarande Stockholm och finska Åbo. Man skulle kunna tänka sig en kompromiss med Åland, men ålandsöarna saknade den utvecklade ekonomi med exempelvis omfattande gruvhantering som fanns omkring Mälaren i Bergslagslandskapen. Stockholm eller Åbo låg bättre till och Stockholm bäst just när något som liknade ett svenskt rike började växa fram efter år 1000. Antagligen spelade tyska handelsintressen in när Stockholm blev stad på 1200-talet. Stockholm blev ett nytt namn efter Helgö, Birka och Sigtuna.
Stockholm var alltså en rätt bra knutpunkt i handelsnäten, tillgänglig från alla håll men ändå med en geografi som gjorde att platsen kunde försvaras mot anfall från sjöss eller land.
Men gäller det idag? Varför skulle man inte kunna sätta sig ner och förutsättningslöst fråga: vad skall vi ha Stockholm till? Håller man nu på och planerar och bygger som tusan i en ort som om hundra år kanske är lika relevant för Sverige som Säffle eller Hudiksvall är idag?
Bara för att ta det där med kommunikationerna: en äldre tids teknologi och behov gjorde att Stockholm låg bra till för såväl utrikes som inrikes kontakter. Men det var länge sedan skutorna seglade med stångjärn från Arboga till Stockholm och behövde fritt vatten. Det kommer inga slädlass på Mälaren längre och kör upp på land vid Vinterviken.
Man kanske kunde flytta över Stockholm till Arboga i stället (under pesten 1709 har jag för mig att hovet flydde till Arboga för övrigt, och ungefär vid den tiden hade jag släkting som var järnbärare där)? Eller tänka i helt andra banor? Om man backar några steg och försöker tänka förutsättningslöst (vilket naturligtvis inte är helt möjligt) kanske det kommer upp andra smarta idéer. Kanske en lämplig första fråga är: vad skall vi ha Stockholm till -måste Stockholm ligga just här? För en gammal stockholmare är det givetvis trevligt med positiva svar på dessa frågor, men tänk om någon kommer på att det kunde finnas bättre alternativ?
(Tillägg om Säffle och Hudiksvall: slumpvis valda namn. I Säffle har jag aldrig varit. En gång åkte jag tåg förbi Hudiksvall, och jag lovar - hade jag blundat en sekund hade jag kanske inte ens märkt att vi körde förbi en stad!)
2 kommentarer:
"Förutsättningslöst" torde i dagsläget en järnvägsknut som Hallsberg, Mjölby eller Hässleholm vara det bästa alternativet. Inga av dessa städer ligger vid någon dyrbar jordbruksmark (bra i fall vi skulle behöva inhemsk matförsörjning igen), det finns gott om mark att bygga nya stadskvarter, parker, internationella storflygplatser, avloppshanteringsupplag med mera på. Skog, berg och lite sjöar finns där, de torp och gårdar som står i vägen är inte dyra att lösa in.
Kommunikationerna med tåg är bra och finns där redan från början, allt som behövs är upprustning men inga nybyggen i vildmarken. Vägnätet är oftast sämre ställt med (järnvägsknutarna lades som bekant inte alltid vid de gamla handelslederna som i stor utsträckning utgör dagens huvudvägnät). Fördelen med inlandslokalisering är ur militär synpunkt stora (förvisso överflödiga i atomåldern, men ger åtminstone lite längre framförhållning ) och om havsnivåerna stiger på grund av uppvärmning drabbas inte inlandsstäderna av naturgeografiska skäl.
Detta är de skäl jag kan komma på som talar för en nylokalisering av Stockholm. Annat som talar för det är att om 20-40 år kommer enorma underhållsprojekt behöva genomföras på grund av att betongens livslängd i Norrmalm och T-centralens komplex är beräknad efter den tiden. Man kan förvisso hålla på något/ra årtionden till, men i vissa lägen som Gamla Stans t-banestation börjar läget bli akut. Måste den delen stängas måste man klippa av tunnelbanenätet i två delar, samma situation som för spårvagnarna tills cirka 1910.
Tack, det var intressanta synpunkter. Hallsberg låter väl som ett hyggligt alternativ, har ju inte ens varit stad till skillnad mot Mjölby och Hässleholm, och kunde nog behöva en rejäl uppryckning.
Med tanke på kvaliten på en del av de byggen som smälldes upp på 60- och 70-talen under den stora byggvågen kan man befara att det kan bli väldigt mycket som snart behöver underhållas för att inte rasa ihop - även i centrala Stockholm. Kåkarna kanske kunde få rasa och så bygger man nytt, exempelvis i Hallsberg, och dirigerar nya stockholmsfarare dit.
Och så är det ju det där med enorma mängder resande i ett trafiksystem som har diverse känsliga knutpunkter. Nästan konstigt att det inte är fler avbrott än vad det verkligen är.
Skicka en kommentar