fredag 17 april 2009

Sportpalatset

Nu citerar jag från boken Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire (och det är inte första och förmodligen inte sista gången i denna blogg):


Sportpalatset, S:t Eriksgatan 58-60, 1929-30, arkitekt J S Adrian, 1958-61 ombyggnad för varuhus.

Den höga tornlikt avtrappade byggnaden fullföljde ambitionerna från S:t Erikspalatset [ett pampigt hus på andra sidan gatan] att ge S:t Eriksgatan ett monumentalt fäste. Huset byggdes för olika sportaktiviteter med 50 m lång simbassäng, tennisbanor och gymnastiksalar. Betongkonstruktionen i aluminiumcemement visade sig vid 50-talets slut inte hållbar och har fått bytas ut.




Och varför detta inlägg från min sida? - För att jag var i kvarteret igår eftersom min tandläkare håller till där. Det var inga hål den här gången heller. På mig blir han inte så fet. På bilden ovan syns den pampiga entrén till Sportpalatset och nedan kan vi titta närmare på dess överdel:



Jag skulle kunna våga satas en gammaldags femöring i koppar på att detta är gravt inspirerat av grekiska friser där figurer myllrade fram runt tempel och altare. När frisen höggs var det väl som en hyllning till sport och kultur (det finns en affär för musikinstrument nere på hörnet också!) och numera har ett gym flyttat in - visst fasthållande vid traditionerna alltså!



Hur ser Sportpalatset ut i sin helhet då? Jag bidrar med en originell bild, så här ser det när man ser huset från baksidan. Jag knäppte en bild genom ett fönster mot bakgården. Notera att det finns någon liten stämning av New York-skyskrapor när man tittar uppåt mot takregionerna. Det ser ju verligen "tornlikt avtrappat" ut!

Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Vem ska bilda arbetarklassen?, jesper skriver Bilda partier, inte arbetarklassen, tusenpekpinnar skriver Det roliga med bloggar…, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten.

2 kommentarer:

Birgit Hultin sa...

Det påstods i en artikel att Sportpalatset lades ner 1956. Det kan inte vara sant, eftersom jag jobbade där på kontoret från juli 1957 till april 1958, och befann mig konstant i bassängen på all min fritid, inklusive på mina luncher. Det var mitt första jobb efter skolan, som slutade juni 1957.

Björn Nilsson sa...

Ja, jag tänker inte säga emot dig. Men du tog väl inte med dig lunchen ner i bassängen hoppas jag!