Är inte nattbilder en konstig genre egentligen? Man skall ta en bild som visar att det är natt, men det måste ändå vara så mycket ljus att det syns att det är något i mörkret. Här är några bilder av den typen som jag tog under söndagskvällen. Som den ovan, när aftonrodnaden höll på att försvinna bakom järnvägsbroarna vid Årsta holmar. Lite skakig på fri hand, men efter en omgång med skärpan blev bilden någorlunda. För de andra bilderna pallade jag upp kameran på lämpliga underlag och använde tidsutlösning.
Vindstilla och ljummen luft, och vattnet var som en spegel för såväl ljus som hus.
Översta lutande ljusrampen är vid gångbanan på järnvägsbron, den horisontella nedan tillhör någon mojäng i vattnet som väl är till för att båtarna skall hålla sig på rätt plats när de kör under bron. Och så speglas det hela i vattnet.
Staden på vattnet, Mälardrottningen. Vid en häftig översvämning (risken är liten, men den finns) blir det väl Staden under vattnet i stället. Men Högalidskyrkan där uppe på berget i bildens mitt kommer att klara sig i alla fall, det lovar jag.
När motivet ser ut så här glider man över till nära nog abstrakt konst, kanske som en målning där färgerna får flyta ut med formerna försvinner i bakgrunden.
Och vad är det här för en nattbild då? - Ingen nattbild alls, så här såg det ut i morse. I går sjöng koltrastarna i Årsta skog trots att solen gått ned. Idag var koltrastsången ännu starkare. Härliga tider!
2 kommentarer:
efter en helg med deppiga opinionssiffror så får man ny energi när man ser dina nattbilder. Fanatstiska sådana, som du vet är jag svag för sånt här, men den vackraste bilden i detta bilsvep är nog den sista. En spegelblank stadssjö på morgonen.. helt ljuvligt.
Hehe, man känner väl läsekretsens preferenser vid det här laget:-)
Skicka en kommentar