Så här såg det ut vid halvåttatiden i morse. Månen lyser över en vintrig skogsväg. Skogen är tyst. Det är i alla fall morgon på gång, och snart kan man se spåren efter rådjur eller kanske dovhjortar i snön. Båda arterna finns i skogarna omkring Erstavik.
En märklig molnsky skjuter upp över skogsbrynet. Jag förväntar mig att om några månader kommer det att vara ormvråkar som svävar över den där skogen.
Bortom en snöig vidd, men framför en rödlila morgon, sticker taket på Erstaviks herrgård upp. Ett gods med anor bakåt till medeltiden.
Där ligger blank is frusen i ett dike. Vintersnön har subtila blå toner. De blå tonerna, vinterns blues, fick senare vika för gladare toner när solen för ett tag fick överhanden över dunklet och gjorde fälten bländande vita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar