Jag var ute en sväng på Skogskyrkogården i morse. Rakt upp var himlen ännu svart när jag gick in genom huvudingången. När jag konstaterat detta faktum noterade jag också trädet som hängde över grindarna med kala grenar, linjer av snö, en del kvarhängande torra löv - samt tänkte att en blixtbild kanske skulle kunna bli fin i detta läge. Annars är det sällan jag använder blixt. Men här blev det ett motiv i svart och silver.
Måhända den första bilden verkar lite spöklik, men inga gastar var ute och gastade denna söndagsmorgon. De enda varelserna i rörelse jag såg var ett par joggare. Är jag bara gammal och gnällig, eller har jag rätt när jag funderar om det är riktigt att jogga på begravningsplatser? Även om det är en begravningsplats som är inbäddad i härliga tallskogar?
Hur som helst: det är knappt en minut mellan den övre och den nedre bilden, och himlen ljusnar redan i öster. För den som funderar över livets förgänglighet så leder backen upp mot Trons, hoppets och heliga korsets kapell. Ligger inte Skogskyrkogårdens krematorium där också? Pristävlingen om ett nytt krematorium avgjordes i slutet av förra året. Vi skall alla den vägen ... etc, etc. Här finns dokument om gamla krematoriet från 1940.
För den som tycker att dessa tankar ändå verkar dystra kan jag påpeka att om bara några månader kan man nog vandra bland Skogskyrkogårdens tallar och höra koltrastar, duvhökar, talgoxar och andra fåglar ge hals, och se årets nya blommor som ivrigt skjuter upp för att glädja oss. (Nja, blommorna struntar i oss och fåglarna sjunger inte "Skaparens lov", men vi kan väl låtsas!)
2 kommentarer:
Tycker mycket om bilderna!
Och så farligt dystert var det ju inte ändå...
Tack. Fast det blev lite konstig färg på snöhögarna på nedre bilden, de ser nästan ut som en rad väldigt ljusgröna buskar!
Gastarna hade väl gått hem när jag kom.
Skicka en kommentar