tisdag 26 februari 2008

Krav på offentligt ansvar för stadsbyggnad

Det finns olika ideer om hur situationen avseende bostäder och andra lokaler, offentliga kommunikationer etc. kan utvecklas. Och det är inget nytt. Omkring förra sekelskiftet var bostadsläget dåligt i Stockholm och ser vi upp kan en liknande situation växa fram igen, med överbefolkade bostäder, enskilda och till och med familjer som nära nog bor som uteliggare, slumlorder som tjänar grova pengar på råtthål, grov segregering (den finns ju delvis redan) och allmänt förhållanden som inte är acceptabla. Enligt en klassisk manchesterliberal syn kommer detta att lösa sig själv genom marknadskrafternas ingripande. Socialliberaler och socialister har en annan syn - den politiska makten måste gripa in och rätta till. Marknaden klarar inte av att lösa det här.

Här är vad Vänsterpartiet skriver i sitt nya förslag till partiprogram. Det är snälla socialliberala formuleringar, man skulle kunna tänka sig hårdare skrivningar. Jag antar att man tänkt sig att programmet skall fungera inte bara i Stockholm utan i alla de större städerna. Det är ju där som nästa val förmodligen kommer att avgöras.
De senaste decenniernas nedrustning av den sociala bostadspolitiken har bekräftat att marknaden inte kan förse alla med en god bostad till överkomlig kostnad. Samhället måste återta initiativet, det demokratiska inflytandet över och ansvaret för bostadsförsörjningen. Det behövs statligt generellt finansieringsstöd och byggande, förnyelse och förvaltning utan vinstsyfte. Den selektiva förmögenhetsöverföringen från gemensamt till privat genom utförsäljning av allmännyttan till bostadsrätter måste stoppas. Hyresrätten med stärkt boendeinflytande och delaktighet ska främjas och kooperativa bostadsformer utan vinstsyfte ges möjlighet att utvecklas. Samhällsplanering, byggande och upprustning ska inriktas på mångsidig användning och behoven hos olika människor. En långsiktigt hållbar miljö ska skapas genom hushållande med resurser och energisnålt byggande. Genom en blandning av hustyper, lägenhetsstorlek och upplåtelseformer ska alla miljöer främja jämställdhet och motverka segregation, slutenhet och kategoriboende. Till detta hör också att medborgarna har tillgång till gratis offentliga mötesplatser, både utomhus och inomhus, måste vara en del av bostads- och samhällsbyggandet. Kollektivtrafiken och utbudet av samhällsservice ska utformas så att bilberoendet minskar.
Det finns delar här som inte passar in hos yimby (yimby tar inte ställning till i vilken mån politiska processer skall styra, om jag förstår det rätt), det finns delar som gör det (för en blandad stad, mot segregering, för god miljö). Om detta betyder stora eller små hus sägs inget, men för några dagar sedan hörde jag en rätt framstående vänsterpartist i Stockholm uttala sig för höga hus. I mån av tid och ork skall jag titta på vad andra partier har för ideer.

2 kommentarer:

gardebring sa...

Ett hyfsat balanserat uttalande som jag i stora delar håller med om. Framförallt då delarna som behandlar behovet av blandning av upplåtelseformer, mångsidig användning och behov hos olika mäniskor, miljömässigt byggande (tät stad), motverka segregationen, bättre kollektivtrafik och så vidare.
Yimby tar som bekant inte ställning i just frågan om finansieringsstöd/marknadshyror och så vidare men att det behövs lagstiftning för att säkerställa blandning och att man börjar bygga stad igen börjar närma sig. Jag börjar dock att se en viss ljusning hos vissa byggbolag. De har så sakteliga börjat förstå hur vi människor faktiskt vill bo, men ännu är det långt kvar.

Själv skulle jag gärna se att man testade tredimensionell fastighetsbildning i högre hus. Säg att man först bygger ett par våningar med butiker, sedan 5-10 våningar kontor, 10-20 våningar hyresrätter och sedan 10-20 våningar bostadsrätter. Motverka segregation i alla dimensioner! :)

Björn Nilsson sa...

Väldigt vad du var aktiv vid tangentbordet idag. Tredimensionellt, det kan ju vara en idé att fundera vidare på. Att blanda arbetsplatser och boende är i alla fall bra.