Fotosafari i närmiljön

Här kommer ett antal bilder som bland annat är inspirerade av en av kommentarerna till den här yimby-bloggposten om Hornsgatans dåliga luft. En skribent funderade på om man kunde avlasta Hornsgatan genom att använda Brännkyrkagatan mera, och hade funderingar på att koppla ihop Brännkyrka- och Hornsbruksgatorna. Fram till 1960-talet var det faktiskt samma gata, men Brännkyrkagatan klipptes av när nedanstående hus (kvarteret Plankan) byggdes. Den västliga sträckningen av gatan ned till Långholmsgatan fick då det nya namnet Hornbruksgatan.

Plankan är kvarteret som omsluts av Varvs-, Lunda-, Kristinehovs- och Hornsgatorna. Innan det kom till hade det apotek som nu ligger vid Hornstull sina lokaler i ett litet trähus här. Jag tror det finns en målning av det inne på apoteket vid Hornstull.



Ovanstående bild visar varför det inte är helt lätt att återuppliva gatan. Bron, som alltså går över Varvsgatan från Högalidsparken och in på Plankans innergård, ligger nästan fem meter över gatan. Det här är ju ett område som är ganska kuperat. "Söders höjder" är inget tomt uttryck! Nedanstående bild visar övre delen av trappan från Varvsgatan till innergården.


Nu är vi uppe på innergården där det inte finns någon märkbar nivåskillnad. Vill man komma igenom här med fordonstransporter ner till Varvsgatan måste man hacka sig ner en bit och skapa ett dike. Undrar om de omkringboende är så helsålda på den idén?


Den är bilden är tagen från Brännkyrkagatans slut. Man ser in på Plankans gård - och kan fundera på om det är mödan lönt att försöka göra något här! Lite skvaller förresten. På andra sidan huset finns Plankangaraget, och jag har för mig att en känd figur i Stockholms undre värld (hette han inte Skiffer?) hade ägarintressen i garaget.



Och nu ett mellanspel innan vi kommer fram till det andra besvärliga stället på Brännkyrkagatan. Nedanstående hus ligger vid Ansgariegatan med front och sydsida mot Brännkyrkagatan. Konstigt nog har jag aldrig tittat efter vad det är för verksamhet i denna malmgård med kullerstensgård, men idag gjorde jag det. Det var arkitekterna, SAR! Huset är från 1771 och kallas Wirwachska malmgården. Wirwach själv var apotekare. "Manbyggnaden har två utskjutande flyglar som omger en gård med vårdträd och är förenade med en mur med inkörsport" står det i boken Stockholms Byggnader av Henrik O Andersson och Fredric Bedoire.


Undrar om det sitter folk här och funderar på supermoderna hus i Stockholm? Eller sitter man och drömmer vid vårdträdet på kullerstensgården?




Nedan: Wirwachska malmgården sedd från en liten gångväg på baksidan.

Här är den andra besvärliga punkten jag redan förvarnat om. Brännkyrkagatan förvandlas till en gångväg strax före Ansgariegatan om man kommer från öster. Vill man återinföra motortrafik måste man nog peta lite på den förmodligen kulturhistoriskt värdefulla gräsmattan.



Men på bilden nedan öppnar sig Brännkyrkagatan, och det är bara att blåsa på i riktning mot Slussen - genom kvarter som är rätt så levande, för övrigt!





Det var en dimmig dag idag, Tantolundens små hus försvann nästan i diset. En fetlagd promenadlimpa till hund försökte jaga en hare mellan träden, men hunden blev distanserad på nolltid.


På andra sidan nya järnvägsbron var en flitig hackspett sysselsatt i sin hackspett-smedja.


Och nu några bilder från de nya områdena söder om Liljeholmen. Här är Vingårdsgatan, och jag vet inte om den ser så kul ut. Jag antar att husen är för glest byggda och det är för lite aktiviteter i bottenvåningarna för att det skall möta yimby-standard. Samtidigt måste man ju tänka på att vid en super-översvämning finns det risk att stora delar av det här området dränks.


Nedan: Från hörnet av Vingårds- och Sjöviksgatorna. Det finns ett hus till höger som inte syns på den här bilden. Man har med andra ord en bred gata där stora feta bilar kan mötas. Det är nästan avenyer man bygger här, och det verkar lite väl tilltaget.



Till slut är vi tillbaka på Söder och tar en titt under Liljeholmsbron. I några tidigare inlägg har jag filosoferat över möjligheter att bygga under broar och vad som kunde tala emot det. Men som synes här så finns det verksamheter under bron, och de måste väl brandskyddet vara medvetet om? En gång låg det en brädgård där, och det måste väl ha varit brandfarligt!


En liten udda fundering. Varför inte låna erfarenheter från japanerna (nämnt av mig i förbigående här) om att bygga väldigt snålt vad det gäller utrymme och göra något mellan de två bropelarna som är närmast här? Något snyggare än några ditslängda shoppingvagnar? Det kanske finns någon galning som kunde bo i en flervånings supersmal stadsvilla här?