Jag skrev lite om "svarta lådor" i min andra blogg, med anledning av helt skilda uppfattningar om en ny museibyggnad i Kalmar. I diskussion med en läsare nämnde jag det nya svarta hotellet vid Norra bantorget. Och då tyckte jag det var lika bra att lägga upp några bilder på min stockholmsblogg. Jag tog dem 23 april. Det var nog en bra dag för att fotografera arkitektur av den här sorten. De blanka fönstren och blanka svarta ytorna fick spegla sig i vårsolen. Hur blir det en grå och dyster vinterdag?
Står man nere på gatan och tittar uppåt längs husväggen på södra gaveln är man både ute och under tak på en gång. En svart kil drar iväg rätt ut från huskroppen.
Vad är egentligen tanken bakom det jag fotograferat nedan? Med hjälp av fönster och blanka ytor och väggar som både möts och skjuter sig bort från varandra på en gång suddas bilden av "ute" och "inne" bort - litegrann i alla fall. Att gå i trappan i centrum av den närmsta bilden nedan är en offentlig handling trots att man är inne i hotellets halvprivata miljö. Är det detta som är meningen?
Jag vet faktiskt inte, och känner inget tvång ens, att göra en deklaration om jag gillar det här "svartbygget" eller inte.
8 kommentarer:
Själv gillar jag Sign väldigt mycket. Inte enkom för dess arkitektur utan också för att det är det första exemplet på ett modernt arkitektoniskt yttryck i Stockholms centrala delar på mycket mycket länge. Byggnaden skäms inte för sig, den försöker inte gömma sig. Den ursäktar sig inte, så som är så vanligt i Stockholms så kallade "arkitektur" de senaste två-tre decennierna (se bara på moderna museet!). Intressant arkitektur måste per definition säga något för att bli just intressant. Det faktum att en del upprörts (såvitt jag förstått är det dock en minoritet, de flesta verkar gilla den) så över byggnaden är väl om inte annat ett bevis på just detta. Jag hoppas att vi får se mycket mer av intressant nutidsarkitektur framöver i Stockholm, det är den här staden i mycket stort behov av.
Jag har inte bestämt mig. Eller snarare: har bestämt mig för att inte ge ett kategoriskt utlåtande positivt eller negativt. Just det svarta ger mig en känsla av mausoleum, medan de blanka ytorna som tar upp himlen känns ganska bra, liksom de lustiga vinklarna hit och och dit.
Just det svarta har jag inget problem med. Värre hade det varit med vitt (ex nyfunkis, söderhallarna, globen) som tenderar att bli smutsgrått efter en tid. Just svart håller sig fräscht längre. Man kan titta på Riksbankshuset som trots sin ålder (cirka 30-35 år) fortfarande är fräscht. Sedan kanske man inte gillar färgen men det är ju en smaksak.
Ja, det svarta håller sig väl om man går och putsar på fasaderna då och då. Ljusa pastellfärger är också trevliga. De har mindre utstrålning av mörk makt men kanske kräver en del jobb för att hålla sig fräscha.
Nu när jag också har sett detta nybygge måsta jag säga att det är det klart bästa av de svarta hus jag sett dyka upp under de senaste månaderna.
Ja, jag tycker om det! Jag har - som alltid - vissa reservationer i detaljer (det är en yrkesskada antar jag!) Jag begriper t.ex. inte den där biten som sticker ut i luften, som du visar på den andra bilden här.
London som helhet är ju en ganska sjabbig och dyster historia med smutsigt tegel som dominerande byggmaterial och jag tycker inte att de två svarta husen vi fått i vårt granskap tillför någonting - annat än möjligen ett diskussionsämne lokalt.
Sen är ju det här huset med sina generösa glasytor inte speciellt svart.
Den där biten som sticker ut i luften kanske är till för att folk skall kunna tycka att bygget i stort är OK men att den där biten som sticker ut i luften är lite svår att förstå?
Kolla annars bloggen Stadskultur som inte gillar hotellet men däremot husen som byggts bredvid:
http://stadskultur.blogspot.com/2008/05/bravo.html
Biten som sticker ut är en av de största kvaliteterna tycker jag själv. Den behövs egentligen inte, men är likväl där. Som rent formmässigt uttryck. Men så gillar jag ju inte heller den sena funktionalismens avskalade "endast funktion"-arkitektur.
Man kanske kan se det hela som en vision av lite slarvigt staplade skifferplattor?
Skicka en kommentar