Innan jag skriver något om vad Kielos anser vill jag förmedla vad jag hört från kommunalpolitiskt aktiva på olika håll, nämligen att socialdemokrater ofta är lata och oengagerade och bara tycks vänta på att nästa val skall ordna till allt för dem igen. Partiet har resurser, men man använder dem inte. Jag antar att en sådan attityd, om den verkligen är spridd, bäddar för ett hejdundrande nederlag. Men i en rörelse där funktionärerna har mer att säga till om än medlemmarna är de kanske inte så konstigt.
Hur som helst är det av största vikt att reda upp hur politiken i Sveriges största (och tycker jag själv i alla fall) viktigaste stad skall skötas. För nu luktar det illa. Exempelvis med en allt tydligare segregering och gynnande av "medelklassen" (= bättre betalda knegare) på de sämre gynnades bekostnad.
Jag tror att det skulle vara värdefullt att tröska igenom all möjlig statistik om Stockholm för att se hur sammansättningen av folk här ser ut, inte bara på ytan utan på djupet. En genuint välbärgad och självfinansierad "medelklass", är det vad vi har i staden, eller kan det möjligen röra sig om stora grupper av människor vars tillvaro blir väldigt knepig om bankerna börjar krångla med lånen? Sådana frågor skulle vara värdefulla att reda ut. Likaså om det finns någon "ståndscirkulation", och hur rörelserna mellan olika grupper i så fall ser ut. Vet vi att det är sant som Kielos skriver, att stockholmarna värdemässigt glider allt längre åt höger? Det kan finnas en synvilla där.
I sitt resonemang faller Kielos tillbaka på en författare vid namn Saskia Sassen. Jag har inte läst Sassens bok The global City, men det verkar som hennes idéer påminner om vad Manuel Castels senare kom med i sina böcker om nätverkssamhället. Är man uppkopplad är man med, är man det inte är man utanför den nya utvecklingen. Storstäderna är noder i den nya globaliseringen, och mycket av politiken kommer att göras där. Men jag undrar: landsbygden kopplas ju också upp, får inte det något resultat? En stor stad måste ha flera bra egenskaper för att bli en riktig nod, storlek i sig säger nog inte så mycket.
I den nya globala staden fungerar inte den gamla sortens politik. Av detta drar borgarna slutsatsen att man skall göra sig av med allt som förut var offentligt och låta folk sköta sig bäst de kan ändå. Det är här SAP:s och oppositionens dilemma kommer in.
Stockholmarna är kritiska till den borgerliga klasspolitiken men de hittar ingen socialdemokratisk identitet som är förenlig med en stockholmsidentitet. Arbetarrörelsen är inte på samma sätt som i många andra delar av landet en del av samhället….
… det är en ny verklighet som högern är bättre på att tilltala. Sanningen är den att Stockholm är annorlunda än andra svenska städer. Lägre andel offentliganställda, högre andel privatanställda. Färre storföretag, fler småföretagare. Färre klassiska industrier, fler som arbetar inom handel och service. LO-jobben är färre och framför allt är den fackliga organisationsgraden lägre. Stockholm kommer högt på listor över vad som i enlighet med Saskia Sassens teorier kallas för global cities.
Det är en annorlunda verklighet i Stockholm, en konsekvens av globaliseringen och det måste socialdemokratin och hela oppositionen hantera. Socialdemokratin är överlag stark i de delar av Sverige som krymper befolkningsmässigt och svag i det Sverige som växer. Orättvisa är inte lösningen på Stockholms problem, men bevisbördan ligger på socialdemokraterna. De är inte ifrågasatta för sina värderingar, men för oförmågan att förverkliga dessa i en ny verklighet. Och en ny verklighet är precis vad Stockholm är. Progressiva krafter måste bevisa att politiken biter även på den globala stadens ojämlikheter. Då krävs en ny politik.
Tja, det här är kritik som jag till viktiga delar håller med om. Men jag undrar om genierna på SAP:s högkvarter bryr sig. De har nog någon annan kristallkula att titta i. "Övriga oppositionen" är väl i stort sett vänsterpartiet. Möjligen finns det lite mer medvetenhet där. Man kan ju alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar