Att sälja gåsen som lägger guldägg ...

... gör man väl inte om man är vid sunda vätskor? Och om man nu vid säljtillfället inte fattade att det var en guldgås man sålde kanske en rejäl ånger borde infinna sig när sanningen så småningom framstår i sin tristess?

Det ser inte riktigt ut så i artikeln om Stockholms utförsäljning av det kommunala elverket till finska Fortum. Dåvarande socialdemokratiska finansborgarrådet Mats Hulth hänvisar till att man kände sig tvingad till en kompromiss och sälja en del 1998 (det här var väl under den mer hysteriskt nyliberala tiden) och senare moderate finansborgarrådet Carl Cederschiöld, som stod för nästa delförsäljning, visar inte alls någon ånger.

Vad händer nu då? Ja, finnarna tjänar bra med kulor på den här affären, och inte vilka finnar som helst: finska staten. Medan svenska politiker handgripligt försöker bevisa att de inte är kompetenta att sköta affärsverksamhet tycks detta inte vara något problem bara vi passerar rikets gränser. Miljarder som det kommunala elverket drar in hade kunnat återinvesterats i den kommunala budgeten - eller till och med använts för att sänka eltaxan! Med en nyliberal politik i högsätet tycks vi få det sämsta läget ekonomiskt när det ju skulle bli tvärtom. Å ena sidan gör man sig av med vinstgivande företag, å andra sidan försöker man hela tiden sänka skatten - och slutresultatet blir ett desperat skärande i alla verksamheter för att få den kommunala budgeten att gå ihop. Men det är ju givetvis strunt jämfört med att få leka butik och sälja ut sina guldgäss! Fråga: hur blir vi av med finnarna och rättar till den här situationen?