En ny byggnad i stadsmiljön kan man likna vid ett låneord i språket. Det måste anta "färgen" och "tonen" från det nya värdspråket. "Alkohol" till exempel är svenska, medan ursprungsordet "al-kuhl" med emfatiskt h-ljud, är arabiska. När nya ord trädet in i språket förändras stavning och uttal et cetera. På samma vis bör en ny byggnad försöka smälta in i den gamla omgivningen. Problemet är att modern arkitektur inte vill vara en länk i en kedja. Originalitet går före alla andra hänsyn. Lyhördhet och ödmjukhet anses står i vägen för det personliga uttrycket.
Citatet kommer från Upsala Nya Tidning och en artikel av Muhamed Omar. Det är nog en fundering man kan tillämpa på andra platser än Uppsala.
Ful miljö kan framkalla ångest och depressioner medan en vacker miljö till och med kan få sjuka människor att tillfriskna.
Det är så sant som det är sagt. Lyhördhet och ödmjukhet är inte det första man tänker på vid betraktandet av somligt i stadsmiljön, eller när man läser eller hör de personer som förespråkar den ena eller andra ändringen.
2 kommentarer:
En del språk är väldigt puristiska att det knappt lånar in några ord.
Är det positivt? Vad vet jag.
Svenskan tar ju för tillfället in många ord från Engelska, men ett lysande undantag är förledet über- i übersmart osv. Här har man lånat in stavning (uttalet är lite modifierat då svenskar bla. har svårt att uttala det tyska ü-et som uttalas med tungryggen lite tillbakadragen jämfört med det främre svenska y:et) från tyska och lagt det i ett sammansatt ord med svenskt efterled. På något sätt har man skapat något nytt.
Som analogi skulle jag kunna tänka mig att vi lånar en något särdrag och förfinar det i en annan kontext. Vi skulle t.ex ta det goda från Chicago, dvs högre hus. I Stockholm bär det sig inte ekonomiskt att bygga så höga hus (jfr ü->y) så de kanske blir något lägre här. Däremot tycker vi att det vore trevligt med betydligt färre bilar än i Chicago så vi bygger då istället kollektivtrafik (jfr efterledet med -smart).
Sedan skapas även nya ord i svenskan. Tyvärr (om du frågar mig) berstår nästan alla dessa sammansättningar av befintliga sammansättningsled. Det skulle vara trevligt med helt nya ord istället.
På samma sätt skulle det vara trevligt med något helt nytt i stadsbilden som inte bygger på det gamla uttjatade hus i park eller varianter av nyfunkis och nedtrampade gräsplättar.
En pessimist antar nog att det som kommer hit från Chicago är snålblåsten (the windy City).
Lån går inte att undkomma och är berikande för språket, men då bör man veta vad de betyder. Ta ett suddigt begrepp som policy. Jag undrar om überXX (ueber) har gjort en omväg över USA innan det blev vanligare även här? Annars får vi ju gå tillbaka till medeltiden och 1600-talet när tyska ord kom in i så stor skala i svenskan att den aldrig blir sig lik. "Snälltåg" och "ont krut förgås inte så lätt" är feluppfattade tyska uttryck. De blir lika konstiga som om någon skall bygga en tyskinspirerad alphydda bland röda små svenska stugor.
Nytt kan vara intressant, men hur hittar man något som verkligen är NYTT? Oftast rör man väl om i grytan och plockar lite här och lite där ur en gammal soppa som värmts upp många gånger. Det är som med musik - antalet toner är begränsade. Och det viktigaste är ju att byggena är funktionsdugliga för det ändamål man tänkt sig. Antag att man bygger en 40 våningars skrapa men har de 30 understa under jord?
Skicka en kommentar