Modell av Skattehuset vid Götgatan och dess närmsta omgivning
"Med anledning av debatten om nya skyskrapor i Stockholm visar Arkitekturmuseet material ur samlingarna kring några höghus vår stad redan har." Jag fick inbjudan och gick dit på tisdagskvällen. Det visade sig vara en intressant visning inför en publik i varierande åldrar, ungefär ett trettiotal personer. Som alltid fick man lära sig en del nytt, både från arkivfolket och deltagare med kunskaper om ämnet. Ämnet arkitektur och samhällsbyggnad är fascinerande, för det handlar ju om hur så mycket av vårt liv organiseras.
Sverige var tidigt ute med "skyskrapare" i Europa. Kungstornen vid Kungsgatan från 1920-talet var först i Europa. (Kan det bero på Sveriges tidiga amerikanisering?) "Höga hus" har mer än fem våningar, men annars är det väl suddigt vad som exakt definierar höghus/skyskrapor. Men drar man iväg högt händer vissa saker som gör att sjutton våningar verkar vara optimum. Man måste ha fler utrymningsvägar om det byggs mer än åtta våningar, mer utrymme i huset går åt för kommunikation, det blir större krav på brandsäkerhet, ekonomin i bygget blir dålig. Det sista kanske är det som gör att byggmästarna i Stockholm inte vill bygga enormt höga hus. Ett tjugoenvåningshus i Liljeholmen tillhör den gruppen. "Japanskrapan" föll också på dålig ekonomi (jag blev inte klar över hur mycket opinion respektive ekonomi betydde i det fallet).
Dessutom har vi de kända argumenten att höga hus blir påträngande och tar stadsbilden i anspråk. Enstaka höga hus är intressanta markörer i stadens profil, men blir det skogar av dem blir det något annat.
Bland de höga hus som det berättades om var Skattehuset på Götgatan (nu ombyggt till studentbostäder och galleria men förmodligen på väg att säljas). På tomten fanns ett tegelbruk och lertag, men man hittade en klippa som lämpade sig bra för att bygga den nya skrapan på. Ett problem med det området är att huset orsakar kraftiga vindar (Åsö torg blev i folkmun "Blåsö torg). Numera vet man att en sockel på höga hus kan eliminera det problemet.
Wennergren center som färdigställdes 1962, 25 våningar högt, är ett annat exempel. Axel Wennergren hade stora visioner och valde ett förslag som var ekonomiskt dåligt - bygget beräknades kosta 10 miljoner men det blev 40. Multiplicera med tio så är vi uppe i dagens penningvärde.
Fin vision av hur det inre av Wennergren center skulle kunna se ut
Och så har vi det gamla kända området mellan Sergels torg och Hötorget, med dess "fem trumpetstötar". En sak som tyvärr försvann i det området, men som jag minns en del av, var de fina takterasserna på de låga husen, med grönska och serveringar. Skälet till att de stängdes verkar dels ha varit att underhållet inte sköttes ordentligt, dels att diverse löst folk tog över området så att det helt enkelt blev otrevligt. Det kan vara värt att tänka på när man ser fina arkitektritningar och undrar hur de kan bli när de förverkligas. En dam i publiken hävdade att det alltid var mer folk på arkitektritningarna än i verkligheten.
På tal om arkitektvisioner, här är några rader från en av männen bakom Hötorgscity:
Jag tror att exempelvis yimby-folk skulle ha haft nytta av att lyssna till mycket av det som kom fram i tisdags kväll.
5 kommentarer:
De vanliga mossiga argumenten mot högre hus (skyskrapor = +40 våningar) i Stockholm. Det är konstigt att hela övriga världen har sååå fel och Stockholms Nimbyister har så rätt?
Tja, du får väl försöka övertyga ekonomerna hos byggarna om att det lönar sig då. På trånga ställen som i japanska storstäder eller Manhattan antar jag att markpriserna så att säga automatiskt driver husen i höjden, men är det samma sak här? Är det tveksamt med lönsamtheten i stora hus bör man bygga på annat sätt såvida inte det finns andra starka argument. Väldigt starka. För annars riskerar man att ödelägga en massa samhälleligt kapital, kanske i samband med en kommande depression. En aspekt som inte togs upp på museet (tror jag) är att höga hus kan kräva abnormt mycket av ändliga resurser. En jättekåk kräver ju en stabilare stomme än en mer normalt utformad.
Tack för trevlig och intressant läsning. Jag tror du till viss har rätt angående kostnader kring höghusprojekt. Att bygga högre blir förstås dyrare, så den kostnadsoptimala höjden är beroende av faktorer som markpriser och hur stabil marken är (finns säkert en rad fler faktorer). Däremot vore det tråkigt om begränsning i höjd avgjordes av att vissa har bestämt sig för att höga hus per se är fula och inte ska få finnas i Stockholm.
Vad gäller Wennergren center är Stockholms län ungefär 50% mer befolkat idag än då (enligt SCB) det byggdes (1962). Det finns skäl att misstänka att markpriset idag är högre och skulle kunna ha motiverat en högre byggnad. Sedan får man inte glömma att byggtekniken har utvecklats sedan dess.
"Dessutom har vi de kända argumenten att höga hus blir påträngande och tar stadsbilden i anspråk. Enstaka höga hus är intressanta markörer i stadens profil, men blir det skogar av dem blir det något annat."
Som du skriver så tenderar höga hus att ta stadsbilden i anspråk, antingen på ett positivt eller negativt sätt (med höga hus menar jag här hus på minst 25-35 våningar eller mer. 10-17 våningar är en fullt realistisk höjd för normal kvartersbebyggelse). Jag tror däremot inte att enskilda solitärer ger stan speciellt mycket (och då kan de dessutom lätt stöta på protester eftersom de kan komma att förläggas i anslutning till fullt fungerande stadsbebyggelse). Däremot tror jag att man kan förlägga skyskrapor i vissa resevat i nyare stadsdelar, t.ex i Norra Station, Värtahamnen, Kista (om markpriset tillåter) och eventuellt på den blivande överdäckningen av spårområdet norr om centralstationen. Dessa stadsdelar skulle då få sin egen (högre) prägel. Medan andra stadsdelar skulle kunna få behålla sin särprägel.
Det du nämner i slutet att man måste tänka sig in hur det kommer se ut i verkligheten och inte nödvändigtvis hur det ser ut på arkitektens skrivbord är jätteviktigt. Just på denna punkt är YIMBY aktiv. T.ex brukar lågbyggda trädgårdsstäder på skisser vimla av folkliv (trots att befolkningsunderlag för detta saknas). Oftast brukar himlen vara blå med något litet cumulus, trots att det ofta i verkligheten är mulet. Klotter på betongväggar på nedre plan brukar saknas.
Varsågod. Jag försöker upprätthålla någon sorts balans i skrivandet, och själv vet jag inte vad som är korrekt exempelvis vad det gäller byggteknik och byggkostnader. Dessutom är ju det där, som du skriver, förhållanden som ändrar sig över tiden. Men man kan ju ställa frågan om var den optimala storleken på hus går om man tar hänsyn till användbara utrymmen i förhållande till den material som krävs. Småhus är slösaktiga i resurshänseende, men det kanske också gäller mycket stora hus?
Jag skrev någon gång angående arkitektskisser till nya Slussen att knarkarna och andra utslagna fattades bland de fina människorna. Om det skall vara fint folk även i verkligheten krävs det nog rätt stora förändringar i samhället, ändringar som ligger utanför yimbys kompetensområde.
Synd att jag missade detta.
Hursom, du skriver:
"Dessutom har vi de kända argumenten att höga hus blir påträngande och tar stadsbilden i anspråk. Enstaka höga hus är intressanta markörer i stadens profil, men blir det skogar av dem blir det något annat."
Höga hus tar helt klart stadsbilden i anspråk. Däremot är nog inte alla överens om att detta nödvändigtvis är något dåligt. Står du mitt på Manhattan vimlar det av höga hus. De känns likväl inte påträngande eller "jobbiga". Anledningen till att höghus ibland upplevs som sådana är att de planeras enligt punkt två i ditt resonemang. Som "enstaka" höga hus som "markörer" i stadens profil. Med andra ord ofta icke-urnana solitärer i stil med Wennergren Center Det är nämligen precis så som vi inte skall planera höga hus. Det finns ingen anledning att frångå den urbanitet som i övrigt är önskvärd, den bör appliceras oavsett husets höjd. Med andra ord, in med husen i kvarterets struktur, öppna bottenvåningarna för butiker och låt gärna flera höga hus samlas i närheten av varandra för att avdramatisera dem.
Var kan vi då göra detta i Stockholm?
Det finns flera utmärkta platser. Norra Station, Värtan, Kista, en framtida Klara Sjöstad m.fl. Däremot bör vi vara mer restriktiva med att sätta in den typen av konstruktioner i den klassiska stenstadens kvarter, där är risken hög att de blir just de malplacerade solitärer som vi bör undvika.
Skicka en kommentar