En lördagsmorgon. Förmodligen ännu för isigt och slaskigt för en skogspromenad, men en sväng ner mot Slussen går säkert bra. Det är vårstämning med is som flyter bort och låter Riddarholmskyrkan och Stadshuset spegla sig i Riddarfjärden, två-tre grader plus och blåmesar och grönfinkar som väsnas febrilt i Münchensbacken.
En mystisk struktur, som en portal. har satts upp vid Mariaberget. Undrar om det handlar om sprängningar för Citybanan?
Vid Mariaberget pågick arbete, men här är en maskin som får utnjuta helgvilan vid Sjöbergs plan. Undrar vem Sjöberg skall vara? Birger S kanske?
Aftonbladsledaren idag handlar om det här - just det, det ledsna plats som kallas Slussen. Nedgången, sönderfallande, smutsig, deprimerande. Att gå igenom den på väg till buss eller tåg som går ut mot härliga skogsmarker, det är verkligen som att gå genom skärselden innan man kommer fram till paradiset!
Snacka om snudd på skräckstämning därinne i tunnlarna!
En gång i tiden var det här alldeles nytt, fint och snyggt och rent.
Det som är särskilt med den här gången på det här fotot just nu är att den ser ovanligt ren ut. Uppenbarligen har storstädning skett alldeles nyss. Klotter och affischer har tagits bort. Men skiten är nog snart tillbaka.
Sista bilden - ta en titt på den sönderfallande pelaren (?) i övre delen av bilden. Undrar om det är en extra stöttande stålbalk som står på dess vänstra sida också. Måtte det hända något positivt med Slussen innan någon blir skadad av nedfallande betong!
2 kommentarer:
Ordet betongstad blir övertydligt på dina bilder. Det är en bokstavligt en baksida av städernas utseende.
Men det är tur att en stad varierar så att man kan hitta sina guldkorn.
Jo, tråkigt bara att den där ledsna betongklumpen till baksida av staden ligger som en framsida, mitt i smeten. Men om tio år eller så kanske vi har något nytt och fint där. Det är jag gärna med och tittar på, om jag inte får en betongklump i skallen dessförinnan!
Skicka en kommentar