Genialiskt?

I bloggen Stadskultur skrivs det entusiastiskt om Grubbensområdet på Kungsholmen. Snudd på genialt tycker man. Det är

exempel på lyckade nyurbana byggnationer, där de bästa idealen från stenstaden lever vidare i kombination med samtidens idéer och krav.

Idealen i bloggen ligger hos tidigare epoker i svensk bygghistoria, före 1930.

Själv har jag som vanligt svårt att bestämma mig.

Hos Stadskultur finns några flygbilder av området. Jag kan faktiskt prestera markbilder, tagna 29 april förra året. På markplanet kan man ju få ett annat perspektiv.




Har inte ovanstående hus vissa drag av Nybodaringen, fast med fler våningar?



Påminner inte detta om Södra stationsområdet? Och det är ju inte så kul.



De tre översta bilderna är från Grubbensringen, sedan från Maria Sandels gata. Undrar hur många som vet att Maria Sandel var en författarinna som har anknytning till området. Strax om hörnet går Fleminggatan, den gamla "fattigmannagatan", som hon skrev om. Men då var det ett annat Kungsholmen, en stadsdel med industrier och arbetare, ruckel och slum.

Vad är detta, är det ganska småskaligt och idylliskt, eller småplottrigt snarare?



Den här bilden hade jag inte tänkt ta med först. Den ser ju bråtig ut och det är bilar i vägen. Men det kanske i själva verket är ett skäl för att ha den med? Och en slutkläm från Stadskultur:

När vi nu som aldrig förr har de tekniska möjligheterna att göra vackra och hållbara miljöer tillgängliga för den stora massan och deras efterkommande, är det då försvarbart att bygga eländiga kolosser i svart eller glas vilka hämtat sin formmässiga inspiration från parkeringsplatsens betongsuggor och är lika komplexa i sitt utförande som en lagerhylla av återvunnen metall?