Va, en restaurang här? var väl ungefär vad jag tänkte igår när jag passerade Rosenbad. Man bör titta på Stockholms husväggar, då kan man få sig en och annan överraskning. Som exempelvis den här svårsedda texten. Kan man tänka sig att bokstäverna varit förgyllda tidigare? Men det är nog länge sedan man kunde få sig en matbit på Rosenbad, i alla fall om man tillhör den gemena folkhopen.
Kan man tänka sig att pelarhuvudena strax bredvid kunde ge någon upplysning om vad som stod på matsedeln? Här ovan ser det ut som om det vankas nästan ödleliknande fiskar.
Här ser det ut som druvklasar. Kan man få in ett glas vitt vin till firrarna, eller får man in en klase druvor som man trampar själv? - Jaja, bara man blir mätt och belåten så får det väl gå!
6 kommentarer:
Det är en liten fantasieggande bilder du har i denna artikel. Undar hur det såg ut när resturangen var en resturang? Vilka var det som besökte denna exlusiva matställe. :)
Matgästerna var folk med gott om pengar får man nog gissa. Kollade på nätet och fann en del upplysningar på regeringens och fastighetsverkets sidor. 1904 invigdes restaurangen och numera är det regeringskansliets folk som äter där.
Jag har ätit där nån gång för flera år sen när jag gjorde nåt jobb åt nåt departement. Minns det inte som nåt särskilt schangdobelt (stavas det så?) ställe vad gäller själva maten - det var nog mer av ganska enkel bricklunch då i alla fall - men miljön minns jag som vacker.
På stockholmska stavas nog schangdobelt som schangdobelt. Intressant, jag trodde uttrycket var utdött.
Näha. det var inte marulk i svampsås med något lämpligt vitt vin, eller cognacsmarinerad orre - då får det vara för mig!
Haha! 17 augusti 1949 intog Harry Friberg (i upptakten till Stieg Trenters "Eld i håg") en måltid på restarant Rosenbads bakficka, bestående av sandwichbricka (läckra trekanter) följd av en kokt piggvar med ett milt och välkylt vitt vin. Men det var då det.
Jaha, tack för upplysningen, det verkar ganska gott (fast namnet piggvar låter lite vasst i munnen).
Skicka en kommentar