Så här grönt och fint ser det delvis ut på norra Djurgården. Men så här sönderhackat ser det också ut. Till vänster om den brutala betongvägen ligger Bergianska trädgården, till höger går en mindre väg förbi en del bostadsområden bort till Lappkärret och Värtan.
Vandrar man en vacker försommardag i Bergianska och sedan vill fortsätta över till andra sidan genom att följa stranden är det en vandring från paradis till inferno. De som lade upp Norrtäljevägen med detta utseende hade inte mycket hänsyn till skönhetsvärdena. Det var långt innan man hade kläckt idén om nationalstadspark.
Går det att göra något? Jag har nog funderat på det tidigare och tankarna poppade upp igen med anledning av denna artikel i Miljöaktuellt. Det har ju bråkats om vad som får respektive inte får göras med anledning av exempelvis vägbyggen i området. Nu föreslås ett tillägg till nuvarande lag:
I lagrådsremissen föreslås ett tillägg till den nuvarande lagtexten. Tillfälligt intrång eller tillfällig skada i en nationalstadspark tillåts om ”åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse.”, samt att ”parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada.”
Det där med "annat angeläget allmänt intresse" låter hur suddigt och luddigt som helst, men ta det där sista om återställande. För någon som råkar gå förbi skall det inte direkt märkas att man har gjort ett hål och sedan lagt igen det - så tolkar jag saken. Skulle man inte helt enkelt kunna förvandla delar av Norrtäljevägen, från trakterna av Riksmuseet och fram till bron, till en tunnel genom att lägga tak över det hela och på taket ordentligt med jord och växtlighet? Därmed kunde de gröna områdena i öst och väst åter få förenas.
2 kommentarer:
Det stora problemet är Universitetet, Ekhagen och Lappis. Allt borde istället lagts närmare och integrerats med innerstaden.
En tunnel tror jag inte på. Det skulle bli oerhört dyrt och eftersom man inte skulle tillåtas exploatera ovanpå skulle det inte vara samhällekonomiskt försvarbart.
Som jag tolkar lagen skulle man behöva återställa Norrtäljevägen till det skick som rådde 1994 om man någonsin skulle våga rispa lite på dess asfalt. Den är ju också en del av parken och det historiska landskapet.
Mitt förslag skulle istället se ut på följande sätt: Jag skulle låta Norrtäljevägen bli en boulevard mellan Roslagstull och Universitetet. Hastighetsbegränsningen skulle vara 30-40 km/h. Mellan denna och Roslagsbanan skulle man bygga ut universitet, kth, studentbostäder, vanliga bostäder i kvarterform med verksamhetslokaler i bottenplanen. Kvarteren skulle vara små så att korsningarn kom tätt (och därmed naturligt höll ner farten). Hela stadsdelen skulle vara mycket grön med träd, klängerväxter och närhet till parken. Även Universitetet skulle kunna integreras med denna kvartersstruktur. För att åstadkomma en sammanhängande grönstruktur skulle man kunna ha tvärsgående park.
Området har idag inte några parkkvaliteéer, utan är enbart en tom asfalterad/grusad yta och några överblivna remsor dit man inte når.
Lägg ett tak över delar av vägen och på det en meter jord. Så har man tunneln. En del skräpiga miljöer längs vägen kan väl åtgärdas på något sätt.
Att sänka hastigheten till mopedfart vore ett kul initiativ. Kanske det skulle göra att några hysteriska bilister fick hjärtslag.
Skicka en kommentar