Så här ser boven ut - enligt SL i alla fall!
I morse skulle jag åka pendeltåg nedåt Södertörn. Alla tåg var försenade. Det gjorde i och för sig inte så mycket för mig eftersom jag inte hade någon exakt tid att passa. När jag kom ner till Södra station var tågen så försenade att åtminstone Nynäshamnspendeln på några minuter när körde enligt tidtabellen. Jag skulle ha åkt 08.55, men kom i stället iväg 08.50 med det tåg som skulle ha gått 08.40. Inget problem för mig, men kanske för andra med tider att passa, anknytningar att hinna med, etc.
Orsak: man meddelade i högtalarna att det var en ledsam kombination av nederbörd och nedfallande löv på spåren. Lövhalka med andra ord.
Hur länge har vi levt med lövhalka? Fanns den i urtiden? Jag minns för ruskigt länge sedan att järnvägen kunde drabbas av solkurvor. Riktigt varma dagar kunde rälsen kröka till sig på ett olämpligt sätt. Kanske det försvann när man började med helsvetsad räls som nitades fast i betongslipers så rejält att den knappast kan utföra några ormlika rörelser längre? Men lövhalka? Fanns sådan?
Under Andra världskriget föll snön så det stod härliga till, med meterhöga drivor ibland och i isande kyla - men tågen kom fram såväl till skånepågar som norrlandspajsare. Vintrarna har knappt sett ut som vintrar på senare år, men lik förbaskat är snö ett problem. När denna märkliga lövhalka försvinner om några veckor kanske vi i stället får ställa in oss på inställda tåg i lokaltrafiken pga igensnöade växlar, is på spåren, snö på spåren, kor på spåren (när man inte plockar fram den gamla populära trafikstopparen "signalfel").
Nog med gnäll för idag. Höstlöv är vackra (åtminstone om de inte ligger på räls!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar