En regnig oktoberförmiddag ...

... gångade jag mig ett varv runt Årstaviken. Nå, först var det blåst och disig luft, men sedan kom regnet. På andra håll lär det dock ha varit värre. Det grå vädret dämpade ljuset, suddade ut konturer, mildrade färger, skapade en stämning som var lite drömsk ... .

Fallna löv i olika tillstånd, grönt, gult, rött, grått. Ett blåskimrande stenblock i bakgrunden. Det blir som en målarpalett med många kvarlämnade färger. Men om detta är paletten, var är konstnären och konstverket?

Årstabäckens utlopp blänker som svart putsad marmor under mängder av fallna löv. Eller om man jämför med svart tusch med guldstänk?

Kolonistugorna i Tanto är inbäddade i en grönska som på några veckor hunnit bli gulska och rödska. Bilden ger intryck av att det här är ett litet hus långt borta i skogen. Men på originalet finns järnvägsbron med - den skar jag dock bort. Sedan påstås det att kameran inte ljuger! - Jo, det gör den väl inte, men redigeraren kan ju hitta på ett och annat för att förvanska eller försköna. Och jag lät helt enkelt en del asfalt och betong försvinna!

Jag har inga förbindelser med kolonisterna men jag går ofta förbi de kvarvarande områdena här inne i stan (Tanto och Eriksdal, och Dianelund på andra sidan Årstaviken) och tycker om att titta på vad kolonisterna hittar på. Och jag blir ledsen när jag läser inlägg från undervegetationen i yimby där folk orerar om "sommarstugor i stan" som borde sopas bort för att ge plats för stora hus. Det är sådant som får mig att ilskna till och muttra "åk hem till Slaskböle, idiot!". Vill man bygga så är de här stenbackarna mindre lämpliga än stora plattmarker med onödiga villor i moderatkommunerna norr om Stockholm.