RUFS. Brink och annat

Igår kom Kollega, min fackförbundstidning. På omslaget var Josefin Brink från Vänsterpartiet. Det var ju vältajmat, för på kvällen var jag på ett möte i Landstingshuset på Hantverkargatan och lyssnade på bland annat synpunkter från Josefin och andra människor med idéer och visioner. Det handlade om RUFS, den regionala utvecklingsplanen för Stockholm. Jag har skrivit lite om RUFS här tidigare.

Först en liten trall om Landstingshuset, före detta garnisionssjukhuset, en elegant byggnad om jag får säga det själv. Som framgår av Andersson och Bedoire i boken Stockholms byggnader uppfördes huset 1816-1834 och arkitekten hette Gjörwell (numera känd för Gjörwellsgatan). 1970-1971 skedde ombyggnader och Landstinget flyttade in där.

Den nyantika, vita byggnaden markeras av en tempelgavel med engagerade toskanska kolossalkolonner. Fasaderna kännetecknas av stora, släta ytor med abstrakt murbehandling. ... En nybyggd terassbyggnad med fasad av granit nedanför Mälarfasaden rymmer en stor sessionssal. Av de gulputsade stenhusen från 1700-talet på gården åt Mälarsidan märks en garveribyggnad.

Undrar om det här är garveriet? Jag vet faktiskt inte, slarvigt av mig, men garverier luktade illa och lades gärna i utkanten av staden. Och i de här trakterna tog väl Stockholms innerstad slut ännu på 1700-talet.

Inget snack om saken här i alla fall. Sjukhuset från Karl Johans tid som gjordes om till högborg för politiken i Stockholms län.

Här följer några foton av det grumligare slaget, men det blir inte bättre med min utrustning. Motivet torde ändå stå klart: Josefin Brink lägger upp ett antal synpunkter som hon tycker har betydelse för när man diskuterar långtidsplanering i Stockholms län.

Klicka på bilderna så blir de lite större och texten på tavlan läsbarare

Vid första anblicken kan punkterna som Brinken startade med (arbetskraft, infrastruktur, välfärdsinstitutioner och arbetsrättsliga ramverk och spelregler) famna över ett mycket större fält än frågan om vad vi gör med Stockholms län under ett antal år framåt. Har Lissabonfördraget, de papperslösas situation etc. något med saken att göra?

Jo, det är nog rätt, många saker hänger ihop. För att ta ett exempel: Vaxholm har svårt att få in arbetande därför att man utplånat hyresrätterna. Eventuella arbetssökande har inte råd att köpa in sig i dyra bostadsrätter. Det är knappast rimligt att folk skall ägna åtskilliga timmar per dag för att pendla till Vaxholm - således måste kommunen "återuppfinna" en allmännytta för att ta hand om problemet. Det kunde väl tokskallarna ha räknat ut på förhand ... . Men man kan ju tänka sig en situation där Alliansen tycker att folk skall åka från Botkyrka till Vaxholm tur och retur varje dag för att jobba åt de fina människorna därute.

För att få en bättre region krävs det alltså, enligt vänsterfolk, bland annat stärkta rättigheter för arbetande människor, stärkt hyresrätt, bättre offentlig service (det gäller såväl kvantitet som kvalitet på personal), att skolväsendet inte får förfalla, att infrastrukturen byggs ut etc. etc. En väldig massa punkter alltså och jag har inte nämnt dem alla.

Dessutom kan man ta varje huvudpunkt och bryta ner i underfrågor. Hur mycket förtätning skall vi ha i Stockholm exmpelvis. Någon undrade om stadsförtätarna var ute efter parkerna, men på den punkten kunde jag (hoppas det stämmer, men det tror jag) lugna med att yimby inte är ute efter parkerna, däremot har man ett ont öga till meningslösa små gräsmattor. Med tanke på att även centrala områden i staden kan vara fasen så döda efter kontorstid tror jag att yimby kunde vara en vän i kampen för att liva upp dem, liksom en pålitlig kämpe mot otäckt resursslukande småhusområden.

Frågan är hur hållbar RUFS är. Någon tyckte att planen redan känns gammal. När det är kris kan utvecklingen dra iväg fort. Kanske hela jobbet som lagts ned på utredningen är föråldrat om bara något år - det är i sanning en hektisk och revolutionär tid vi lever i!