Morgontur i Erstaviksområdet

I morse var jag uppe ganska tidigt, traskade i mörkret ned till Slussen och tog 401:ans buss i riktning mot Nacka. Två hållplatser efter den kända Hellasgården (känd i alla fall i stockholmska friluftssammanhang) klev jag av och ut i mörkret strax innan himlen började ljusna. Lite snö hade det kommit igår kväll, den knarrade trevligt under sulorna. I skogen höll några domherrar konsert, på avstånd hördes spillkråkor skrika och hundskall (rådjursjakt?). En råbock sprang förbi mig och skällde lite. De låter ju också som stora hundar - inte särskilt vackert för ett så vackert djur.

Stjärnhimmel? Nej, jag gick in bland träden och knäppte av en bild. Tänkte mig att det skulle bli trädstammar i blixtljus. I stället blev det just en stjärnhimmel av snöflingor. Ibland kan även det misslyckade bli lyckat.

En stund senare hade jag kommit ner till Erstaviken. Den är en arm av Östersjön, långt bort på vänsterkanten nedanför skogsranden har jag tagit mig en del sköna bad. Men nu får det vara. Invid strandkanten låg det is och det såg ut som isbildningen fortsatte längre ut. En svagt rosa himmel gjorde att vattnet och isen också fick rodna litegrann. Annars är det mest variationer på blått och grått som gäller så här års.

En härlig gammal ek gör sig alla årstider, knotig och fantastisk, men jag ser fram mot försommaren när den fylls av fågelliv. Förmodligen är det massvis av liv i den just nu också, men mer på insektsnivån. På fältet till vänster gick en dovhjortsflock, hanen och nio honor om jag räknade rätt. Tyvärr dock lite för långt borta för att det skulle bli en bra bild. När dovhjortarna först kom till Erstaviksområdet var de mycket skygga och sprang så fort de fick syn på folk. Nu tittar de bara trots att man är bara några tiotal meter från dem.

Ett fruset dike, är det något märkvärdigt med det?

Bäcken som kommer från Sandasjön och går genom skogen ner till Erstaviken har inte frusit till helt ännu. Den är full av brunt skogsvatten. Ibland finns det strömstarar här.