Två märkliga snöfria zoner drar ut från Reimersholmes kaj. Varför? Är det sprickor som frusit igen efter senaste snöfallet?
Himlen är lätt rosafärgad, och färgen följer med ner i vattnet (färg som rosévin kanske, eller rödsprit?) och till de blankare partierna av is.
En stund blir nästan allting rosa. Det rödbruna huset med spetsig gavel mot vattnet nästan längst till vänster på bilden var en gång i tiden L M Ericssons fabrik i Gröndal. Nu är det bostäder, men jag var där några gånger när man ännu hade tillverkning i huset. Huset ligger längs en brant backe. Går man in på bottenvåningen högst upp, och tar sig fram en bit i huset. hamnar man på på andra våningen utan att gå i någon trappa.
I Pålsundskanalen hänger knäckepilarna ut över, och ner i, vattnet. Det är växtkraft i de här gynnarna. Isen lär inte orsaka mycket besvär. Grenar som når botten kan slå rot och bilda nya träd som växer fort. Inte undra på att pil är populärt när man vill odla energiskog.
Riddarfjärden - morgonsolen blänker till i fönsterrutor på Norr Mälarstrand. En vy som kan väcka poetiska och konstnärliga böjelser till liv även denna kalla årstid!
2 kommentarer:
Vi människor är duktiga konstnärer men jag undrar inte om naturen är ett strå vassare. Det du belyser är ett av många vernisage som naturen bjuder på. Den sista bilden är magnifik och de andra går inte av för hackor.
Naturen ÄR givetvis MÅNGA strån vassare. Fast vid Riddarfjärden har den haft hjälp av duktiga byggjobbare och arkitekter förstås!
Skicka en kommentar