torsdag 15 januari 2009

Morgon vid Säbysjön

Det finns coola fågelskådare som drar som vettvillingar genom landet när det kommer larm om att någon ovanlig fågel dykt upp. Samt sådana som jag. I morse masade jag mig ner till pendeltåget och åkte till Jakobsberg för vidare befordran till fots ner till Säbysjön, där möjligen den sibiriska guldbrynade sparven kunde tänkas vara kvar. Det var den, fast inte de minuter jag stod där och blev kall om tårna. Men det finns rapporter om att den varit framme även idag.

Innan jag gick sänkte jag dock kanske humöret på kvarstående skådare genom att påpeka att det skulle ju kunna vara en förrymd burfågel från Sankt Petersburg snarare än en felflugen långflyttare från Sibirien. Den håller ju till vid en matningsplats nu och verkar vad jag förstår relativt oskygg. - Nå, jag knallade vidare och vek av vägen mot Akalla, och där kunde jag pricka av mina första gröngölingar och steglitser för året. Några fågelbilder kan jag inte bjuda på, men lite annat:



En lite felinställd kamera gjorde soluppgången extra häftig. Med lite fantasi skulle man kunna ändra det hårt beskurna trädet till vänster till en jättekaktus i mexicanska öknen. Och högst upp i kaktusen sitter en pil skjuten av en djärv apachekrigare (som nu funderar på hur han skall kunna klättra upp på kaktuseländet och få tillbaka sin pil utan att bli ihjälstucken av taggarna).



Olycksbådande moln. Gaza ligger väl i den riktningen ungefär.



I strandskogen vid Säbysjön är det verkligen sjöartat. Träden, mest björkar, står med rötterna i is.



De här kamraterna skräms inte av lite kyla - skotska höglandskossor. Ser mer ut som livsfarliga uroxar, men lär vara snälla om man är snäll mot dem. De jobbar bra som landskapsvårdare.



Tillbaka till civilisationen - konst nere i Akallas tunnelbana. Vad kan det vara för titel på det här verket? - "Portföljbärarna anfaller" kanske? För ett år och en dag sedan var jag också i Akalla vilket orsakade detta fotoreportage om det som finns ovanför tunnelbanans katakomber.

3 kommentarer:

Nicke Grozdanovski sa...

Höglandkossor tillhör en av mina favoriter. De är så små men väldigt kraftfulla i sig.

Mycker bra bilder, speciellt av soluppgången. Otroliga färger..

Björn Nilsson sa...

Väldigt vad du har varit flitig att läsa mina små alster!

Färgerna hade varit mindre häftiga om jag inte hade haft kameran lite felinställd efter att ha tagit nattbilder föregående kväll - men det är väl betraktarens intryck som räknas:)

De lurviga skottarna är trevliga. Även på Djurgården här i Stockholm används de som "naturvårdare". De verkar tugga i sig det mesta i växtväg, och dåligt väder vet de inte vad det är!

Nicke Grozdanovski sa...

Tur det finns såna kossor som håller alla djurgårdare stången :-)