Ibland går speglingar och andra objekt ihop i förvillande mönster. Här är de två järnvägsbroarna över Årsta holmar och deras avbilder i vattnet, hopblandade med båtbryggor och den provisoriska bron ut till holmarna.
De nybyggda husen i Marievik på Liljeholmssidan speglar sig pampigt i Årstaviken. Jag vet inget om hur arkitekter jobbar, men planerar man anläggningar nära en strand så bör man nog fundera på hur det hela kommer att se ut en dag när bilden dubbleras av en mer eller mindre blank vattenyta.
För några dagar sedan låg Årstaviken nästan helt stilla när jag tog den här bilden från Reimersholme. Där ligger Cementas anläggning, och fabriker och kajer har jag skrivit tidigare om här på bloggen. Till höger i bilden fanns det tankar om jättestora hus i Lövholmen, men det kanske inte blir annat än tankar - men då hade det blivit speglingar att titta på!
En kväll, ett ljus som silver eller tenn, och det börjar bli svårt att urskilja var gränsen mellan de verkliga objektet och dess bild går någonstans. I mitten av bilden finns dock Liljeholmsbron.
Det här blir nästan som en icke-föreställande tavla: några fält i olika färger. Den utstickande plankan är det inga problem med, men jag funderar var egentligen den här bropelaren försvinner ner i vattnet och speglingen tar över. Eller är det spegling alltihop?
3 kommentarer:
Jag är väldigt förtjust i vattenbilder coh du har verkligen lyckats med att förmedla skönheten i dessa motiv. Av alla fina bilder du har tycker jag är första bilden med broarna vackrast.
Tack. Är rätt nöjd själv måste jag blygsamt erkänna! Men din snok var ju inte dum den heller. Det är väl snart tid för snokarna att dra täcket över huvet och sova sig genom vintern antar jag.
Sista bilden är fantastiskt med bropelarna :-) Jag undrar var vattenlinjen går. Ibland så tror man sig veta det men så blir man tveksam när man tittar igen. Den kittlar fantasin.
Ormen var snabb, men jag var snabbare med kameren ;-) Snoken går i dvala i början på Oktober så det är tur att jag fick se den.
Skicka en kommentar