Vi befinner oss nu mitt i den tid som enligt den franska revolutionens kalender kallades "brumaire". Brume - dimma; brumaire- den dimmiga. Den dimmiga månaden som varade från slutet av oktober till slutet av november. Och det var ju lätt att konstatera att denna onsdagsmorgon levde månaden upp till sitt namn här i Stockholm. Man kan se båtarna och deras master där vid Söder Mälarstrands kaj, men Stadshuset och Gamla stan som finns i bakgrunden är helt utsuddade.
Tiden att sitta på en parkbänk i Skinnarviksparken och skåda ut över Riddarfjärden och husen på andra sidan är nog över för detta år. För efter brumaire kommer frimaire - frostmånaden. Burr!
I morgon är det ju sjätte november som väl numera mest minns på grund av göteborgarnas Gustav Adolfsbakelser. Annars var det ju så att "hjältekonungen" Gustav II Adolf den dagen red bort sig i dimman på slagfältet i Lützen och blev fick lämna detta jordeliv efter ett resolut ingripande från motsidans trupper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar