Man behöver ju inte vara religiös för att stanna till och med glädje lyssna till tjugofem minuters blåsorkesterspel från Högalidskyrkans norra torn (högra på den här bilden) denna Kristi Himmelfärdsdag. Vädret brukar vara bra den här dagen och så var det även i år. Hornspelet gick bra ihop med sjungande koltrastar och talgoxar (men jag skulle nog ha velat sprida ut lite vulkanaska för att få bort flygtrafiken ett tag!). Man såg solblänk i välputsade instrument ända ner till marken.
Jag var inte ensam. En skara människor hade samlats på kyrkbergets hällar för att lyssna ...
... och några hade gjort det riktigt mysigt för sig med utflyktskorg också.
Med min lilla fickkamera, som sannerligen inte är utrustad med ett flera meter långt teleobjektiv, får man ingen superskarp närbild på orkestern däruppe. Men med maximal zoom och lite förbättring i ett bildbehandlingsprogram blev det i alla fall som ovan. Hoppas inte musikerna hade anlag för svår svindel, för det verkar vara ruskigt högt de är. Dessutom är det väl en ruskig massa trappsteg att gå innan man är uppe, så jag antar att de inte bara sprang alla trapporna upp och började spela direkt.
Och som avslutning: en närbild av Högalidsbergets grå klippor med lavar. Vad har väl denna klippa att berätta? "Igår satt det en fyllo här och dillade, och i förrgår satt det en fyllo här och dillade, och dan före det så var det först en unge som spillde glass på mej och sen kom en fyllo och satt sig här och dillade, och ...". - Tack, jag tror det räcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar