En gök fildelad från Wikipedia. På håll låter dess hoanden rena, men en gök på nära håll är faktiskt en ganska skrällig upplevelse
På måndagskvällen tog jag favoritpromenaden runt Årstaviken. När jag gick längs stranden av Årsta skog och hade Eriksdalsområdet på andra sidan hördes hoandet från en gök under kanske en halv minut. Då inställde sig omedelbart frågan: var det en äkta gök, eller en så kallad muntergök som var i farten? Vanligen tänker man sig inte att gökarna sitter inne i stan och hoar utan det skall vara en annan miljö:
Ute blåser sommarvind
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader ...
... för att citera Samuel Johan Hedborn (1783-1849) som skrev denna vaggvisa. Senare försågs den med en svår melodi av Alice Tegnér.
En kort stund senare hördes ett enstaka hoande igen, men nu uppifrån Årstaskogens backar. Är det ovanligt med gökar i stan? (Om man bortser från munter- och kaffegökar alltså?) En gång både såg och hörde jag ett par gökar i närheten av Kampementsbacken på Gärdet. Först trodde jag att det var en skämtare i farten, men så fick jag syn på dem.
Annars har ju göken minskat i den här delen av Sverige, men jag har intrycket av att uppe vid Torne träsk är det fortfarande många gökar i farten. Det häftigaste jag varit med där var på en myr nära Abisko, där inte mindre än tre gökar flög omkring ovanför mig och hoade intensivt.
Ja, och på hösten blir göken hök - men det kanske du redan hört?
Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Thatcherismen trettio år, Anders_S skriver Jag har anslutit mig till Konfliktportalen, boladefogo skriver Silvia Federici och George Caffentzis om krisen, tusenpekpinnar skriver Ankdammen på första maj, domljuger skriver Marknaden mot människor, autonomak skriver Popvänstern och klassföraktet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar