På Adolf Fredriks kyrkogård finns bland andra kända avlidna en Lidner, Bengt Lidner nämligen, 1700-talsdiktaren. En begåvad slarver, tycks det. Här torde vara hans mest kända rader (det andra är i stort sett bortglömt):
På Nova Semblas fjäll, i Cejlons brända dalar,
Hvar helst en usling fins, är han min vän, min bror:
Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar
Den skatt jag skyldig är, natur! dig allas mor!
Nej, himmel! icke jag ditt delningssätt anklagar.
På blomman af min vår du hagelskurar sändt:
Men om jag tälja fått en mängd af sälla dagar,
Att jag ett hjerta har, jag kanske än ej känt.
Bland ödens ebb och flod min lefnads julle kastas,
Af svaga hoppet styrs, med plågor öfverlastas:
 |
| Här ligger den märklige Palme begravd. Så här i efterhand är det många som hyllar honom, men som inte alltid tänker på motsägelserna i hans politik. |
 |
| Kom igen Lena Sommestad! Några hoppfulla ville ha Lena S till ledare för just S, men det gick inte. Det blev en bilskojartyp från Småland i stället. Nu är hon visst med och kandiderar till kvinnoförbundets ordförandepost i stället. På vilken post som helst skulle Lena nog kunna göra ett bra jobb, för hon verkar kunnig och påläst, men man kan ju undra vad partibyråkratin tycker om folk som är kunniga och pålästa! |
Gemensamt för alla dessa tre är att man kan säga att de var/är/hade profiler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar