Nyår i vitt

Av några tidningslöpsedlar att döma på senaste tiden ligger Sverige vid ekvatorn och vi är totalt ovana vid kyla. Man får det intrycket i alla fall. Men nu har det nästan blivit som gammal hederlig vinter, hur länge det nu varar. Vi får ett nyår i vitt och med riktig vinterkyla.

Det enkla svaret på frågan "hur klarar vi av kylan?" torde helt enkelt vara: "Klä dej efter vädret!" Det kallaste jag har varit med om i Stockholm tror jag är minus 29, och det är ju ganska tufft för de här breddgraderna. "Ganska ljummet" tycker nog en härdad lapplänning om det. Men är det fem-tio grader under noll bör det inte vara något att klaga över, om man inte tillhör gruppen nyanlända från varmare länder, uteliggare eller liknande.

Nåväl, på bilden ovan ligger den gamla grindvaktarstugan på Varvsgatan och ser vintrig ut där vid Högalidsparkens kant.



På Årstaviken kom ett containerfartyg tuffande in mot Mälaren i eftermiddags. Tror det var containers i alla fall. Magda hette båten. Stockholm är och bör förbli en sjöfartsstad. Som satsning för framtiden bör de sjöburna transporterna byggas ut och resterande kajer bör inte släppas iväg för bostadsbyggande, hur mycket än "medelklassen" gnäller om att den vill bo med sjöutsikt.



I Årsta skog står träden och sover sin vintersömn. Inte är det mycket till natur om man vill ha häftiga upplevelser, men det är ändå lite skogsluft nära staden. Man kan ställa sig där en vinterdag och kanske höra små distinkta knäpp av snöflingor som slår mot kapuschongen. Och man kan återkomma några månader senare och höra de första vårfåglarna ge hals. Det är i själva verket inte mer än ett par månader till att ringduvorna börjar komma tillbaka. Härliga tider ...

... och Gott Nytt År till Stockholm, ringduvorna och hela världen!

Skymning, dis och dimma

En överraskning när jag klev ut i friska (?) luften i eftermiddags: tjock dimma låg över Riddarfjärden, diset hängde i luften över Söder Mälarstrand. Man ser tiotalet meter ner till båten, sedan är det slut med utsikten. Kungsholmen och Stadshuset (och det otrevliga bygget invid Stadshuset) syntes inte. Luften var rå och otrevlig.



Och inte gav kaoset vid den sönderfallande Slussen några bättre vibrationer. Bilar, tunnelbana, slabbig snö och sönderfallande betong. Ett av Stockholms mer deprimerande platser.



Ur dimman på Strömmen glider Djurgårdsfärjan in mot Slussen. På kajen väsnas två förmodligen berusade finska ungdomar.



Slottets salar är inte upplysta och fulla av liv. Det är en mörk och till synes tom byggnad som ligger vid Stallkanalens vatten. Är det någonting att visa upp? Ett öde slott! Varför inte göra om lämpliga delar till vanliga trevliga hyreslägenheter? Eller någon slags utåtriktad verksamhet som gör att många har en anledning att gå dit och vistas i huset. Man kan prata om fasadbelysning för att liva upp stället, men lyser det inte ur fönstren och finns tecken på liv därinne är det lik förbaskat dött.

En titt in i Högalidskyrkan

Jag skrev en del om ett husprojekt på Hornsbruksgatan igår. Här har jag ritat in en huskropp längs gatan på ett flygfoto (det är väl ungefär så långt som min kompetens i programmet sträcker sig). Men hitom detta tänkta nya långhus, som i själva verket kommer att ha en del genomgångar från parken om jag förstår det hela rätt, ligger Högalidskyrkan. I den här vinkeln syns inte tornen, men de är 84 meter höga. Det runda i nedre delen av bilden är en del av urnlundens tak.




Jag tog mig en sväng upp på berget tidigare idag och fick för mig att titta in i kyrkan. Där var tomt, nästan, och först tyst. Men sedan blev det ljud.



I det gulaktiga ljusfältet i bildens överkant syns den kantor (?) som började spela och tydligen repeterade några musikstycken på den stora orgeln. Det var inget jag kände igen men trevligt att lyssna till. Det mesta gick bra, men ibland blev det fel och måste göras om, så mycket uppfattade jag.



I ett hörn kunde man titta in i julkrubban. Fotograferad på det här sättet uppstår ett nästan Rembrandt-artat förhållande mellan ljus och mörker.




Står man under det cirkelrunda taket, som till större delen är öppet mot himlen, ser det ut så här i urnlunden. Det finns lediga platser kvar för den som önskar husrum här. De där valvbågarna, ser de inte ut som morisk arkitektur à la Alhambra förresten?

Nytt på Hornsbruksgatan?

Det hade väl varit något i en gratistidning om ett nytt byggprojekt på Hornsbruksgatan. Jag tänkte inte så mycket på det. Men på en anslagstavla utanför kvarteret Plankan fanns i söndags synpunkter på det hela. NEJ nämligen. Jag beslöt mig för att forska lite mer.




Hornsbruksgatan är inte en av de mest bemärkta gatorna i Stockholm. En gång i tiden var detta den västligaste änden av Brännkyrkagatan, men det var innan det stora huset i bakgrunden - kvarteret Plankan - byggdes och gatan klipptes av. Kvarteret med den jättestora innergården där man vill bygga en del vilket naturligtvis inte uppskattas av alla. Jag har skrivit några gånger tidigare på bloggen om Plankan och miljön i området. Här och här bland annat.

Det som ser ut som en ful bunker i förgrunden är huset som innehåller en av nedgångarna till tunnelbanan. Dessutom finns det kontorslokaler i huset, men dessa vet jag inget om. Tror att man hade en lokalpolisstation där ett tag, innan försöket med lokalpoliser föll ihop. SL har nog också haft kontor där. Men nu vet jag inte.




Snöbilden är också från i söndags, men den här tog jag i september. Det är det avstängda taket till tunnelbanebunkern, en outnyttjad resurs. Kanske råttorna som det finns en del av i parken trivs där? Man ser hur eftermiddagssolen lyser upp husfasaderna.



Innan vi går vidare i handlingen: här är ett klipp från tidskriften Arkitekturs senaste ledare:




Den som vill ha mer synpunkter på det här går in på Sveriges Arkitekters hemsida och beställer boken Hållbar stadsutveckling av Erling Ullstad. Gratis!


För att få mer information om projektet på Hornsbruksgatan kan man gå in på Stadsplanekontorets sida och ladda ner de dokument som hittills är släppta i ärendet. Men innan man ens har plockat upp dem ser man vad som är fel: felet är inte att förvandla "bunkern" till något för ögat angenämare, det är inte att få fram några bostäder till, utan det här:

Planinnehåll

Bostäder 50 st varav
50 st bostadsrätter
Butiker 500 kvm

Skall det vara bostadsrätter kan det lika gärna få vara. Det är inte så att "det finns plats för alla". Bostadsrätterna fungerar som gökungen i boet, de tränger ut hyresrätterna och gör staden alltmer segregerad och gentrifierad. Ännu fler människor antas binda upp pengar som de har (och ännu mer pengar som de inte har) för att få "rätt" att sitta i en lägenhet i en förening där de helst inte vill vara aktiva samtidigt som de svettas inför utsikterna att räntan går upp, de förlorar jobbet, blir långvarigt sjuka etc etc. Är det något att stå efter? - Det här är inritat till år 2012 i planen, och till dess kan mycket hända.


Tjänsteutlåtandet sammanfattar:

Wasted Space AB och Veidekke Bostad AB har inkommit med ett förslag om att bygga om befintlig byggnad med tunnelbaneuppgång och teknikutrymmen i Högalidsparken till hotell, samt ersätta Högalidsparkens bergskärning längs Hornsbruksgatan med bostadshus med publika verksamheter i bottenvåningarna. Syftet är att aktivera Hornsbruksgatan och öka samspelet och tillgängligheten mellan Hornsbruksgatan och Högalidsparken.

Wasted Space AB? Vad är det för jäkla namn? Titta igen på klippet från Arkitektur ovan och fundera. Här kommer några bilder som saxats från stadsplanepappren:



Det blir en smal historia längs gatan eftersom utrymmet inte tillåter så mycket mer om man inte vill härja uppe i parken. Undrar om det skall till nya omgångar av sprängningar och vad kyrkan och omgivande fastigheter tål av det.




Sett i den här vinkeln blir bygget inte så rasande stort. Man kan faktiskt fundera på om inte resurserna då kanske borde läggas någonstans där man för samma insats skulle kunna få större mängder av bostadsyta?



Här ser man dock att om man går nere på Hornsbruksgatan och vill kolla in tiden på kyrkklockan så kommer det inte längre att gå. Är inte detta skäl nog att protestera? Skämt (?) åsido: sträckan mellan Varvsgatan och Borgargatan är inte så kul. Det vore bra om det otäcka minnesmärket efter den ihjälslagne fotbollsligisten försvann, bland annat.

Hur som helst, tid finns, och det här vore ett utmärkt tillfälle för lokala "barfotaarkitekter" att beväpna sig med gratisprogram från nätet, datorer och kreativa uppslag, och ge sina egna tankar om hur området runt Högalidsparken kan utvecklas och göras trevligare. Kanske finns några lokala yimbysar som har uppslag? Yimby handlar ju inte bara om att bygga högt, även om den vulgäruppfattningen finns. Här gäller det att vara smart snarare än hög. En utmaning kanske, men det finns nog folk som klarar av det också.

Fler vinterbilder

Jo, man kan ju klaga på vintern (ibland är den så att säga i vägen) men den bjuder också på en del fototillfällen för personer med bildsinne - följande är klickbara för lite större format:



Fredag kväll och solen landar på Söder, mellan en hög skorsten och Högalidskyrkans dubbeltorn. Himmel och vatten får en isblå ton. Kanske riktig is snart är på gång.




En stund tidigare: ett hus vid Norr Mälarstrand speglar sig i en av dammarna vid den fina strandpromenaden. Jag antar att speglingen lördag morgon fick ske i nyis.



Ocn ännu lite tidigare: snön har lagt sig på taket till Strand Café och säven har fått fina små kragar av is.




Ett bildcollage från lördag morgon: det har frusit till runt rötter och grenar till pilarna vid Söder Mälarstrand. Jag antar att alla långfärdsskrinnare nu går och håller tummarna för lång och ihållande kyla, gärna utan så mycket snöfall. Och skridskoseglarna håller nog med, det är ju inte ofta de kan få komma ut antar jag.

För bara någon vecka sedan sjöng koltrastarna högt. Nu är de nog mer diskreta. Men det kommer andra tider, jag lovar!

Vinterbilder, torsdag

I förmiddags var det som en vit vägg utanför fönstret ett tag, snön vräkte ner (och utplånade raskt alla spår av fastighetsskötarens skottande tidigare på morgonen - ibland kan det vara otacksamt att jobba!). Men vid tolvtiden lugnade det ned sig och jag gick ut. Skinnarbacken var en vit väg, kanske inte upp till himlen men åtminstone bort till Lundagatan.



Tänk, om inte mer än sex månader är det bara en vecka kvar till midsommar! Då kan man sitta på en parkbänk - som den här i Tantolunden - och lyss till fåglarnas sång!



Tyst och öde ligger paviljongen i Tanto, men andra tider kommer!



Lika tyst och öde bland kolonistugorna. Men jag är säker på att en härskara av kolonister sitter och planerar för vårens odlingar!



Solen rådde inte på de tunga snömolnen, men kunde åtminstone ställa till ett och annat ljusspektakel bakom luftledningarna på Årstabron.



Kanske den här sortens väder inte får det nya bostadsområdet i Liljeholmen att framstå i sin bästa dager. Undrar om detta är vad somliga arga kritiker kallar "nyfunkis"? Det är inte utan att jag skulle vilja låta som en yimby och hävda att gatan är för bred (som gjord för kalla vindar) och husen är för låga. Massvis av billiga hyreslägenheter, det är detta som behövs!




Bilister ligger tydligen i fejd med något parkeringsbolag. Som jag brukar säga: "Stor bil stora bekymmer, liten bil små bekymmer, ingen bil inga bekymmer."



Det konstgjorda berget - de söndermalda resterna av Vin & Sprits fabrik - verkar ligga kvar i en evighet, och ser nu ut som ett snöigt fjäll.



Sjövikstorget. Finns det inte några drag av "öststatsarkitektur" här?



De mulliga damerna vid Marievikskajen är åtminstone delvis täckta av förhoppningsvis värmande snö.



Och åter på Söder. Hornsgatan blir inte så mycket gladare trots snön. En arkitekt hade en idé om att man skulle kunna utnyttja den här breda gatan till att bygga ett hus från Hornstull och några kvarter bort till Ansgariegatan ungefär. Det skulle vara ett sätt att få bort mycket av den besvärliga trafiken.

Vinteräpple och vintergubbe

Vinteräpplen har man ju hört talas om. Kan inte det här vara ett riktigt vinteräpple, denna dag i december när vintern till slut fått grepp på Stockholm och färgat så mycket vitt? - Det sista äpplet som hänger kvar, kanske det kommer att rädda livet på en hungrig trast när kylan slår till på allvar?

Och här har vi gubben Vinter med ullig vit krimmelmössa och stripigt hår. Lite ovårdat ser det allt ut!

Mönster på vägg

Korridoren i Rymdstation XYZ? Nej, fjärde våningen i Moas båge, Södertörns högskola. I stället för att måla mönster på väggen får belysningen fixa mönstren.

Kvällshimmel över Högalidskyrkan

Solen hade just försvunnit, men rosa moln hängde fortfarande kvar mitt i den indigofärgade himlen för ett par timmar sedan. Dubbeltornen stod mörka mot molnen och snön hängde i luften - en stund senare började den ramla ner också. Fukten glänste i Högalidsgatans asfalt och det kändes som den var på väg att frysa till is. Jaja, så är vintern på de här breddgraderna numera. Kanske det blir lite mer normalt framåt jul. Man kan ju hoppas på det. Ren fin snö, inget slask eller isgator.

Svampsäsongen inte slut riktigt. Enbent duva

Den långdragna ljumma höst-vintern håller möjligen på att övergå i kallare tider. Svampsäsongen är dock inte slut ännu. Jag stötte på dessa svampar (fråga mig inte vad det är för sort) på en stubbe i Münchensbacken. Nja, nog ingenting att göra omelett på tror jag ...




En enbent duva som jag stötte på i onsdags, på Södra station (eller Stockholm Södra som den väl händer officiellt). Jag såg aldrig om benet var borta helt och hållet, eller om det bara var ordentligt invikt mot kroppen. Den hoppade i alla fall omkring på ett ben, och slog litegrann med vingarna när det behövdes snabbare och längre förflyttningar.

Bilder från grådaskiga dagar

Novembers regnperiod verkar inte vilja ta slut. Och när det inte är gråväder så är det natt. Här är några bilder från igår och i morse. Man kan klicka på dem för större format. Kanske vore roligare om man kunde klicka på dem för mindre format i stället?

Här är det alltså natt fast klockan väl inte var mer än fyra tror jag. Träden syns oklart i dunklet och i närheten väsnas en orolig koltrast. Några ensamma lampor blänker i Årstabäckens ännu ofrusna vatten. Man kan undra hur det skall gå för alla skridskoentusiaster om det här vädret fortsätter? - Ja, skidåkare kan ju åka rullskidor så skridskoåkarna får väl ta till rullskridskor!

Fågelmat i form av en havtornsbuske med många röda bär på Reimersholme. Det finns tydligen inga människor där som smyger ut för att plocka bären att göra sylt eller annan godis av. Det var fullt av björktrastar i närheten, kanske ett gäng på flytt. Om ett sådant sällskap får korn på de här bären blir det nog renätet snart!

I Pålsundskanalen ligger en vattenfylld eka. Inte mycket att gå till sjöss i så länge den är i detta skick. Fram med länspumparna!

Klimatdemonstration Stockholm

Det var klimatdemonstation i Stockholm på lördagseftermiddagen. Inte någon jättesamling folk direkt som stod på Norra Latins gård när jag kom dit. Vad skall man säga det beror på? Dåligt väder? Det var ju inte kallt, men grått och trist och nästan regn i luften.



Tja, kanske tiden rinner ut för en trögtänkt mänsklighet? Där finns adressen till en hemsida för att kolla. www.tcktcktck.se. Det låter som klockan obönhörligt tickar iväg. Vad skriver man:

Klockan tickar. Politikerna tar inte vetenskapen på allvar. De verkar intala sig att det går att förhandla med naturen och vår framtid. Det går såklart inte. Politikerna kommer aldrig att rädda klimatet förrän vi kräver det av dem. Det är dags att gå kvinna/man ur huse!

Ja, hellre vindkraftverk som är lätta att få upp och få ner, decentralisera och utveckla tekniskt än kärnkraftverk som är oerhört stora och dyra och långvariga klumpar.



Här har vi länken igen. Det står "adventistsamfundet" på en ljusskylt på huset. Undrar om det är samma ställe där de frireligiösa vildbasarna i Maranata höll till under tidigt sextiotal?




"Ansvar" var det. Och vem tar det? Kanske något att säga åt "Någon" att ta hand om? Det är ju alltid den där "Någon" som skall göra allting!




Det var verkligen inget fotoväder för min lilla vackertväderkamera. Men det kan man ju lösa genom att ta lite konstiga konstnärliga bilder i stället.



Demonstrationen passerar framför Nordiska Kompaniets klassiska fasad. Trottoarerna var fulla av folk som väl mest hade julhandel i tankarna, men kanske en och annan stannade upp och funderade i alla fall.





Den här bilden torde visa vilket suddigt väder det var. "Framtiden i våra händer" står det på plakatet närmast. Det otäcka kanske är att det inte är vi ("vi, folket") som råder över framtiden, utan små skumma maktgrupper.




Bild från Mynttorget där demonstrationen avslutades. "Vi vet" att läget blir allt sämre. "Någon", var är du, kan du inte fixa det här!?

Undrar vilket material det var i "isbjörnens" och "jättepandans" dräkter? Hoppas att det inte var något som drog åt sig vatten!




En ivrigt bankande trumsektion verkar nästan vara standard i många demonstrationer idag. Här bankade man så det ekade över Gamla stan. Och så var demonstrationen slut och jag gick hem i skymningen.