... om inte på Isbladskärret på Djurgården? Så här såg det ut i eftermiddags. En kall blåst drog genom märg och ben, men den bekom inte de skotska höglandskor som utanför bild bedrev naturvårdsarbete längre bort i kärret. Det mesta vattnet är väl tappat ur kärret så det blir fort fruset.
I hägerkolonin var det tyst och öde. Men vänta: om ett halvår blir det ett sjuhelsickes liv när några dussin hägrar skall hålla igång! Nu har de förhoppningsvis dragit iväg till isfria ställen söderut, alternativt placerat sig på ställen där de vet att försörjningen under vintern ändå är fixad (vid Råstasjön i Solna exempelvis).
2 kommentarer:
Fina bilder från en av stans hemligaste platser. Jag har f.ö. en CD med ljud därifrån bland andra "stadens ljud" som jag kan spela här i Wien om nostalgin skulle sätta in.
Jag undrar bara över meningen "Det mesta vattnet är väl tappat ur kärret så det blir fort fruset." Menar du att kärret dräneras artificiellt? Hoppas att det inte är så.
Läsarbrev ända från Wien, det var trevligt! Och ljud från trakterna av Isbladskärret under häftigaste fågelsångsperioden, det måste vara grejor det!
Angående vattnet så tar man ut det ur kärret en del vintrar. Dels försöker man ta kål på en del fisk som tagit sig in och som kanske inte är så bra för vissa fåglar (konkurrens om mat tror jag) och dels försöker man helt enkelt förhindra att kärret växer igen och bara blir ett vasshav i stil med Lillsjön på norra Djurgården. Man sänker vattennivån och släpper in skotska höglandskor som betar, och kanske man mekaniskt plockar bort en del vass också. Allt för att de öppna vattenytorna skall finnas kvar!
Skicka en kommentar