Men även om man klickar på denna bild av en av de mest trafikerade gatorna i Stockholm blir det svårt att upptäcka så mycket liv och rörelse. Längst borta, bakom det lilla rödljuset vid Hornstull, finns faktiskt en bil, men den är nästan omöjlig att urskilja om man inte vet att den är där. För övrigt är gatan tom och det var nästan lika tomt bakom mig, ut mot Västerbron. Klockan 07:16 i morgon bör det vara mera fart på gatan här!
En vacker blomma fotograferad på Reimersholme. Ståndare och pistiller är väldigt stora, men är det inte några av dem som verkar lite avvikande och till och med rörliga ...?
Jodå, en detaljförstoring avslöjar de här gynnarna som ser ut som getingar men som jag misstänker är flugor som försöker se ut som getingar för att få vara ifred. Eller om det är något annat - hör av dig om du vet besked!
Politisk agitation på Söder Mälarstrand. Jo, jag förstår att bristen på bostäder och lokaler leder fram mot desperata åtgärder som husockupationer. Och inte är det troligt att bostadsrättseländet och dess osunda atmosfär av spekulation i Stockholm kommer att göra att den nödvändiga massproduktionen av billiga hyresrätter kommer igång.
Så risken är att vi även framåt kommer att se frontlinjen mellan desperata bostadssökande ungdomar å ena sidan och bostadsrätts- och profitörpolitiker å den andra. Och så en poliskår däremellan, som antas rensa upp så att politikerna och de "anständiga medborgarna" inte skall behöva känna sig besvärade.
Så risken är att vi även framåt kommer att se frontlinjen mellan desperata bostadssökande ungdomar å ena sidan och bostadsrätts- och profitörpolitiker å den andra. Och så en poliskår däremellan, som antas rensa upp så att politikerna och de "anständiga medborgarna" inte skall behöva känna sig besvärade.
5 kommentarer:
Jadu... varför sker det inga fler husockupationer i Stockholm som har så jävlig bostadsbrist?
http://sydsvenskan.se/lund/article538000/Kommunanstallda-deltar-i-ockupationen.html
Jag börjar ge upp hoppet om att de verkligt omvälvande sociala förändringarna i Sverige kommer börja ske i Stockholmsområdet. Är stockholmaren alltför paralyserad av närheten till pengarna och den etablerade makten för att kunna ingripa jämfört med göteborgarna och skåningarna? F.n. tror jag att det finns en kulturell skillnad här.
Nja, det var ju en intressant fråga ... som jag inte vet om jag har något bra svar på. Det finns ju inte mycket till vänster här i stan till att börja med. Och det var ganska länge sedan Stockholm var en betydande industristad. Offentlig förvaltning och privat kommers är väldigt dominerande. Det här skulle nog förtjäna en djupare sociologisk analys tror jag!
PS Det var en tillfällig husockupation i Jakobsberg i de bortre förorterna, men det tror jag var en kortvarig historia. Men det har ju varit stora aktioner tidigare, som Mullvaden här på Söder. Jag undrar om inte gentrifiering av innerstan och segregering i förorterna kan vara en del av förklaringen. DS
"Borttynade industristäder" stämmer in även på Malmö. Nuförtiden finns det (som en relativ del av de totala antalet sysselsatta) till och med fler industriarbetare i Lund.
Lund och Malmö skiljer sig åt en hel del, men gemensamt har de att "vänstern" om man syftar till medlemmar i kommunistpartier/na och deras representation i kommunerna aldrig har varit särskilt starka. Malmö var/är socialdemokratins stad även om det håller på att ändras. Lund är en akademikerstad där folkpartiet och miljöpartiet plockar många röster. Vänsterpartiet har historiskt fått färre röster jämfört med rikssnittet.
"Gentrifiering" har skett även om det i Malmö fortfarande finns en del billiga halvcentrala områden, inte minst p.g.a. stora inslaget av hyresrätter jämfört med BRF, men bostadsbristen är ett enormt problem. Lund är en riktigt dyr stad att bo i, kommunen uppmuntrar folk att bo utanför staden i små samhällen/villamattor och pendla in istället för att bygga villamattor runtom stan eller höghus i centrala lägen, vilket driver upp priserna en hel del. Som student får man oftast börja med 1-2 terminers köande innan man får ett rum, ingen kul start på studentlivet.
Något jag lutar åt är att avståndet spelar stor roll. P.g.a. topografi har man inte behövt/kunnat sprida ut de skånska städerna lika mycket som Stockholms bläckfiskarmar, som omfattar i princip allt mellan Uppsala, Enköping och Södertälje. Malmö påstås ibland vara den mest segregerade staden i Sverige, men de som påstår det gör det nog för att det är så uppenbart p.g.a. höghusbebyggelse och de korta avstånden inom staden hur stora skillnader det är mellan invånarna och stadsdelarna. Stockholm är så oerhört utspritt att bortsett från innerstaden är det inte lika lätt/hart när omöjligt att t.ex. ta sig från Norsborg till Djursholm eller Lidingö som det är mellan Rosengård och Limhamn där det är promenadavstånd. Vattnet, skogarna och bergen är verkliga barriärer mellan stadsdelarna i Stockholm som förhindrar att man kan se och få någon kännedom om varandra. Pariskravallerna 2005 var som häftigast i de förorter som låg närmast rika områden.
Tack, det är intressanta synpunkter. Om man tänker åka kommunalt mellan Djursholm och Norsborg rekommenderar jag nästan att man har med sig termos och smörgåspaket så man inte blir hungrig under vägen. Men Malmö och Lund låter ju inte så kul heller. Tror att jag håller mig hemma på Söder ...
Nu byggs ju Mälarregionen ut, städerna runt sjön binds samman med bättre förbindelser, och man kan fråga vad det betyder. Borgarna vill väl gentrifiera hela klabbet, men i exempelvis Vaxholm upptäckte man att det innebar att man började få svårt att få dit folk som så att säga skulle göra grovjobb som ändå måste göras. Det finns ju inga hyreslägenheter kvar utan bara svindyra bostadsrätter.
Men den där frågan om förändring kan komma från Stockholm, den är intressant och den lär komma fram igen. Yimby-rörelsen finns ju här i stan (och i Göteborg också har jag för mig) och de har såväl goda som mindre goda tankar om vad som kan göras. Fast massbygge av billiga hyresrätter undrar jag om de ställer upp på, många av dem vill väl bevara och helst höja prislappen på sina bostadsrätter. Anarkister och liknande, som skulle kunna tänkas ockupera hus, verkar rätt många när de samlas på ett ställe, men sett i förhållande till befolkningen i stort är de nog rätt få. Vet inte om man kan ta deltagandet i de olika förstamaj-tågen som en indikation på hur stor den radikala kärnan är. 12 000 personer?
Skicka en kommentar