Rödblommig hästkastanj och roliga blad

Den här skönheten fotograferade jag på måndagskvällen. Den står i  Rålambshovsparken i Stockholm, väster om Västerbron vid vägen mot Thorildsplans tunnelbanestation, och jag tror att det kan röra sig om rödblommig hästkastanj. Rätta mig om jag har fel. Klicka upp bilden i större format så syns de röda blomstrutarna bättre.

De här bladen har inget med ovanstående att göra, jag bara tyckte att de såg roliga ut så jag tog en bild.

Spridda bilder från de senaste dagarna

En typ av motiv som jag gillar: förvillande speglingar och mönster i vatten. I detta fall Årstabäcken där droppar föll från träden efter ett regnväder.

Om prins Eugen ("målarprinsen") hade sett det här hade han omedelbart målat en jättestor tavla och kallat den "Molnet"!

Här är bussen som skenade vid Slussen idag. Något skumt med bromsarna? Tur att ingen blev dödad, hoppas de skadade kan återhämta sig utan kvarhängande men.

Jag var ute en stund på eftermiddagen och skrotade tillsammans med bloggkollega Molle. Då hade redan täten i Stockholm Maraton redan gått i mål för länge sedan. Kvar var de som promenerade, eller som lunkade fram på ben som förmodligen kändes tämligen frånvarande vid det laget, eller som verkade helt borta i sin egen värld.

Här är Molle själv i aktion och fotograferar några av dessa tappra  i slutet av loppet när de passerar Tegelbacken. Han har redan hunnit lägga ut några bilder och aviserar att det skall komma fler. 

Själv tog jag en konstnärlig bild av detta stenblock med vidhängande borrstål

Nalle och "konst" på Reimersholme

Dessa bilder är från Reimersholme i söndags. Svanen Nalle (för mer detaljer, se kommentarer till denna bloggpost) åt för tillfället varken pizza eller grönsaker utan verkade mest ta igen sig.

Nedanstående fanns inte så långt ifrån svanen och blir inte begripligare utan förklaring även om man klickar upp den i större format (vilket i och för sig rekommenderas, för då syns mönstren mycket tydligare). Det är i själva verket en del av en av de murar som finns ut mot vattnet, och där folk (ungdj-r?) har stått och kletat färg. Jag tyckte det påminde om det kladderi som uppträdde som "modern konst" för 60-70 år sedan, när Jackson Pollock och liknande hjältar spruttade färg på stora dukar och fick betalt för det också. Senare har det uppenbarats att de hade hjälp av skumma imperialistiska krafter, vilket inte borde förvåna. Jag har behandlat det tidigare på annan plats.

Bra flås på Stortorget

Tidigare i kväll, nedanför gamla börshusets pampiga fasad mot Stortorget, lyssnade jag till en orkester med bra flås - Flåset, nämligen. De har varit där och spelat tidigare, vilket jag skrivit om här. (Klicka gärna upp för att få lite större format!)

Längst bak, i rytmsektionen så att säga, sitter bloggkollegan Molle och håller takten. Hans vattenhål på nätet hittar man här.

Svårt att få in alla på en bild, alltid var det någon som blev skymd. Men jag räknade till nio musikanter. 

Glad musik att busa omkring till

Den verkade uppskattas av alla åldrar, även små knattar

... samt av seniormedborgare på bänkarna vid brunnen

Här är förresten en liten brunnsdetalj. Ända in på 1800-talet gick folk till Stortorget för att hämta vatten. På slutet var väl vattenkvalitén inte så lysande, så det är inte underligt att folk dog som flugor i stan under de återkommande epidemierna.

Trevlig musik var det, ingen death metal direkt utan toner att bli glada till, men till slut var det slut i alla fall och dags att packa ihop. Tack för den musikstunden!

Solnedgångar

Trots ett visst hallaballoo om Jordens undergång (skulle ha inträffat klockan 18.00 i Sverige igår, men jag märkte inget) så fortsätter solen att gå upp och ned som om ingenting hänt. På bilden ovan en ganska romantisk sol som speglar sig i Riddarfjärdens violetta kvällsvatten ...

... och nedan en mer industriell variant: sol på nedgång skapar skarpa reflexer i spårvägsspåren på Stora Essingen.

Rosängen onsdag kväll

På onsdagskvällen gick jag förbi Rosängen på Långholmen, det blomsterparadis som trädgårdsmästare Kerstin ordnat på Långholmens magra mark strax norr om gamla fängelset och väster om Västerbron. Klicka upp till större format för större upplevelse!

Det enda som stör den fina upplevelsen är att folk går in och knycker blommor och lökar. Att släpa fram den gamla giljotinen för att definitivt knipsa av skurkarna är väl att ta i, men borde det inte finnas plats i cell med hård brits samt vatten & bröd för lymlar av den sorten?

Grönköping - Stockholm - arkitektur

Den genialiska konstruktionen med överblivna armeringsjärn bildar en framträdande struktur som bara gör själva huvudbyggnaden än mer spännande och framtidsinriktad, samt givetvis av "world class"!

Egon Glas, stadsarkitekt i Grönköping, har besökt K. Huvudkommunen för att hitta enventuell inspiration. Och det gjorde han, vilket rapporteras i Grönköpings veckoblad ...

Det nya hotell - & konferenscentrumet, "Soda Water Front", som uppförts snett emot det gamla Stadshuset Tre Kronor har blivit mycket omtalat & -diskuterat i huvudstadspressen. Detsamma är faktiskt inte så dumt, och särskilt uppskattar jag uppkastet att låta överflödigt armeringsjärn från byggandet kvarstå i en spretande krans runt själva huset.

Intrycket blir dynamiskt och markerar, att arkitektur är en aldrig avslutad konstnärlig arbetsprocess.

Man hoppas bara, att hr ark, Ragnar Östlunds hopplöst föråldrade Stadshus snarast kunde rivas, och någon märkesbyggnad uppföras även å denna attraktiva tomt, som sannerligen kunde förtätas och ge större avkastning!

Denna bild, tagen från Monteliusterassen, visar ju tydligt vilken liten futtig lada Stadshuset är! Vi kan bara säga: riv skiten! Må Grönköping inspireras av den samtids- och framtidsinriktade arkitekturen!

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

Däremot är det ju hyggligt att hjälpa den om den inte mår så bra ... Svanar kan heta Lennart eller Gunde, ta som exempel den Lennart Svan som för en del år sedan frenetiskt jagade kanotister i trakterna av Årsta holmar, men ...

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

Ännu en skuta med bottenkänning

För drygt en månad sedan fotograferade jag båten Siljan som då - och ännu - står på Mälarens botten vid Söder Mälarstrand. Nyligen ramlade det in en av dessa gratistidningar som då och då kommer i brevlådan, och där omtalades dessa skutor vid våra kajer som då och då behagar sjunka. Inga billiga affärer, det påstods att en bärgning kan gå på upp mot miljonen, och det är ju inga småslantar direkt.

Här är en bild som jag tog 9 maj. Nu är det inte vid Söder Mälarstrand, utan vid Liljeholmsviken. När jag gick förbi där såg det ut som om man försökte pumpa ur vatten. I bakgrunden är husen på Reimersholme. En vit företeelse med U-format urtag i toppen som ligger strax ovanför vattnet på Reimers, nästan mitt i bilden, tror jag är någon sorts minnesmärke över Bergsunds varv som fanns i området en gång i tiden. En gång fanns det många varv i Stockholm. Nu är det dåligt med sådana, men däremot fortsätter skutorna vid kajerna att då och då ställa sig på botten.

Fotobilaga

Varför inte börja veckan med en fotobilaga och ett antal bilder jag tog på söndagsmorgonen i trakterna av Hellasgården i Nacka? Man kan säga att det här är naturens egen abstrakta konst som visas upp, och jag gillar den. Temat delar sig i två: först vatten med inslag av pollen och annat som fallit ned från omgivande växtlighet, sedan är det sten som gäller. När man tittar närmare på stenbilderna (det är granithällar med inslag av kvarts, kvartset är de vitare fälten) kanske fantasin trolla fram nya bilder.

Särskilt den här tycker jag är fantasieggande och kanske lite kuslig - klicka upp till större format för att titta närmare själv!

Om någon saknar den här bollen ...

... så ligger den på en stig en bit norr om Källtorpssjön i Nacka.

Bra med tråkigt väder

"Kvarglömd" engångsgrill i skreva vid Lappkärret

Bra med tråkigt väder!? - Ja, i alla fall om man inte gillar den vidriga doft från engångsgrillar som soliga sommardagar och -kvällar sprider sig i Stockholms parker. Ruskväder håller grilljannarna borta och luften trevligare att andas. (Stockholmiana-not: 'Grilljanne' betyder egentligen något annat, se uppslagsord hos svenska wikipedia. "Har ni sett Kalle P? / jojomen, var lugn för de'")

Är det inte enklare att fixa lite kallskuret och dricka hemma och ta med ut (och sedan ta med sig resterna när man lämnar platsen igen!) än att vidbränna en köttbit över mer eller mindre öppen eld ute i terrängen? Engångsgrillen är en jäkligt onödig konstruktion och knappast en behövlig produkt i en värld där resurserna är begränsade.

Mellan blogg och syrén

Vänta, mellan hägg och syrén skall det ju vara! Och detta mellanrum har åter varit så kort att man knappt hunnit notera dess existens. Tidigare i veckan spred fullt utslagna häggar sina doftkaskader, och i morse gick jag en sväng i Bergianska och såg hur rödlila syrénblommor slagit ut, och att den vita varianten också var på gång.

Panorama från en av "sidoingångarna" till Bergianska. Tre hopsatta foton, gör sig klart bättre i uppklickat skick. Det var rätt mycket fåglar i och omkring våtmarken i förgrunden, bland annat en skedand. Kul! 

En överflödande hägg som jag avbildade på Årstafältet i förrgår

Full fart på syrén i Bergianska - behövs det mer för att få försommarkänslorna att svämma över?

Den stora blomsterprakten hade inte hunnit bryta ut vid Japanska dammen, men när jag stod där och tittade i vattnet efter salamandrar (jodå, jag såg en men den blev inget bra på bild) kom den här käcka krabaten simmande förbi. Är inte säker, men jag tror att det är en blodigel. Nästa gång kanske man kan sticka ner ett finger och se om den möjligen reagerar?

Litet bo ...

... jag sätta vill. Eller snarare är det en sothöna som gillrat ett finurligt bo i Årstaviken. Jag tyckte den första bilden (från 27 april) är lite lustig därför att den gråaktiga bakgrunden och virrvarret av grenar gör att man skulle kunna tro att boet är uppe i luften. Men det ligger vid vattenytan vilket syns bättre på nedre bilden (7 maj). Klickar man upp nedre bilden kommer man dessutom att upptäcka att där är två sothöns där, det var en som klättrade upp och gnuggade näbb med den andra när jag stod där och tittade. Snart är väl sothönsungarna ute också - sådana ser väldigt konstiga ut kan jag tala om. Som en ullig boll försedd med två överdimensionerade långa ben.

Jag var på norra Djurgården igår ...

... och vad finner man väl där? Exempelvis ett bronsåldersröse på toppen av Oxbacken (det är berget som ligger norr om Husarvikens utlopp i Värtan). Här i trakten fanns det alltså folk för mer än 2500 år sedan. Sten fanns det ju gott om, hitdragen av inlandsisen, så det var bara att bygga sina rösen!

Och titta här, en bit bort i samma skog ser det ut som en drake med spretiga hjorthorn som kommer krypande nedför vitsippsbacken!

"Under Djurgårdens ekar ..." - Man kan lika gärna säga "under Djurgårdens tallar", för här finns flera fina tallskogar.

En tacka och ett par lamm ur fårflocken som höll till vid Lilla Skuggan när jag gick förbi. Jag missade att fotografera när några ryttare passerade och tackan jagade efter dem en bit, våldsamt bää-ande. Undrar varför hon blev upprörd? 

Typisk "onödig skräpmark", men i själva verket mycket nyttig - en blöt fläck i skogen alldeles invid Lappkärret. Här invid hörde jag årets första grönsångare ge hals. Den gamle 1800-talsforskare Sven Nilsson jämförde grönsångarens drill med det ljud som uppstår när man släpper en silverdaler på en marmorskiva.