En silltrut som stod på ett biltak på Verkstadsgatan, Söder, på fredagskvällen. Jag undrar vad den tänkte på, minen verkade ju tankfull och inte helt uppåt ...
Här står jag, en silltrut, Larus fuscus, och glor från ett biltak. Vad är det för liv egentligen? Står här och väntar på att de där tomtarna på uteserveringarna intill ska släppa ifrån sig något ätbart. Varför det? Varför har jag sjunkit så djupt? En silltrut ska svepa fram med stolta vingslag över vågorna i Östersjön och Mälaren och snappa efter färsk fisk, inte äta avfall från uteserveringar. Det kan gråtrutar och skrattmåsar hålla på med, dom snuskpellarna.
Hälften av alla vi silltrutar finns ju i Östersjön på sommaren. Vi måste ta hand om oss och sköta oss. Varför har det blivit så här? Har jag blivit en sån där avskyvärd korvmås jag också? Nej, jag måste komma härifrån snart, upp på vingarna och ner till vinterkvarteret Afrika innan jag fullständigt sjunker ner i det här sociala träsket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar