lördag 28 augusti 2010

Lössen är tillbaka ...


... och givetvis går det att slå mynt av det också. Bilden från apotek i Liljeholmen igår. Lusmedel inför skolstarten.

En luskam fås för 19,50, om man nöjer sig med plast. Luskam. Det är ett ord som man trodde tillhörde det förflutna, och en företeelse som rensades bort för sextio-sjuttio år sedan.

Vill man ha en riktigt fin luskam i metall så blir det till att hosta upp 89 bagis, Bra för långt hår. Min mor som gick i skolan i början av tjugotalet berättade hur hon kunde se hur lössen kröp på klasskamraten som satt i bänken framför. Och hon fick själv löss i sitt långa hår, som mormor jagade med luskam och något som jag har för mig kallades sabadillättika (vet inte om jag minns rätt, och mor finns inte kvar att fråga). Det var inte så roligt.

Förutom huvudlöss finns det vägglöss. Jag hörde berättas att när kvarteret vid Hornstull, där Putte Wickman hade sitt danspalats Domino senare, byggdes på trettiotalet så användes spillvirke från rivna hus. Dessvärre var virket fullt med löss, så det första man fick göra när huset var klart var att försöka röka ut lössen.

Sammanfattningsvis så var Sverige för nittio år sedan ännu ett fattigt och bokstavligen nedlusat land. Sedan skedde en allmän uppsnyggning, och för en tid var löss lika bortglömda som tuberkulos och skrumplever. Men nu går det tillbaka igen. Någon sorts inslag i frihetsrevolutionen kanske?


Huvudlus - Pediculus humanus

2 kommentarer:

Rondine sa...

I min bransch drabbas då och då klienterna (barnen) av huvudlöss.
Även vuxna i deras närhet kan givetvis få det. Förr i världen trodde man att det berodde på bristande hygien, men så är det inte alls. Vem som helst kan få huvudlöss, förutsatt att man "smittats" av någon som redan har det. Förebyggande behandling med lusmedel hjälper ej. Man ska bara behandla om löss eller gnetter (ägg) konstaterats, annars riskerar man att lössen blir resistenta mot lusmedel, vilket också har hänt ett antal gånger.
Därför kommer det hela tiden nya preparat. Ett stort problem med spridningen är att många slarvar med kammandet. Det hjälper nämligen inte att behandla med lusmedel enbart. Lössen dör, men gnetterna kan överleva. Därför är det jätteviktigt med kamningen. Viktigt är också att alla i den drabbades närhet, familj, kompisar etc. undersöker sig. Man kan nämligen ha löss utan att det kliar nämvärt. Har varit med om det vid ett flertal tillfällen, att samma barn drabbas om igen och igen o.s.v. Då ligger det nära tillhands att tro att man antingen inte kammat tillräckligt eller att inte hela familjen kollat sig.
Någon anhörig, kan alltså ha löss utan att veta om det.
Så länge jag har arbetat med barn (sedan -84) och dessförinnan också, har lössen funnits. Antagligen alltid.
Dock, hörde jag aldrig talas om det under min uppväxt, under 60- och 70-talet.
Kanske de till viss del, har varit utrotade, men funnits kvar på en del platser och sedan börjat spridas igen vid utbyggnaden av förskola och fritidshem på 70-talet? Det här blev visst en hel föreläsning...

Björn Nilsson sa...

Intressant, och då gör det inget att det är långt.

När trångboddheten försvann i Sverige och det blev bättre standard i boendet minskade lus-eländet ett tag, liksom tuberkulosen. Och jag har för mig att det väckte rätt mycket uppmärksamhet när man började hitta huvudlöss igen, och i början pratades det om dålig renlighet.

Jag läste i en gammal botanisk bok att man kunde göra avlusningsmedel av renfana. Kanske något att ta upp igen?