måndag 19 april 2010

Slussen river sig själv


Jag har hotat att skriva om Slussen (eftersom det tråkiga ämnet med Waterfront får betraktas som slutältat vid det här laget), Men det ser ut som om Slussen sätter sina egna rubriker. Den här stackars brödförsäljaren hade tur som klarade sig med livet i behåll och förhoppningsvis utan men för framtiden. Betongen vittrar, järnet rostar, marken sjunker - hur man än vänder sig har man rumpan bak, vilket på klarspråk betyder att vad man än gör så måste den nuvarande konstruktionen bort. Det spelar ingen roll om man bygger en exakt kopia av den förra eller något helt nytt, det som står där nu måste bort! Helst innan någon blir skadad för livet eller ihjälslagen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Slussen - Ett uttryck för dåvarande tidsanda. Hård betong där bilkaravaner och mänskliga karavanserajer möts och nöts ned: Trafikolyckor, oöverskådlighet, mörker, knarkare och missbrukare hör till gatuvyerna och de underjordiska gångarna.


Vad vore bättre än att bygga upp en exakt kopia men med moderna inslag såsom: Klassisk musik för att skrämma bort knarkarna, övervakningskameror, ljusa väggar, kontor där de som har råd att hyra in sig får glassig utsikt över sta´n, kontorspalats med höga kvadratmeterpriser och eventuellt ett par lyxiga bostadsrätter. Samt underjordiska garage så att lyxbilarna får plats.


Kontrollerat, förutsägbart och dyrt. Så skall man i framtiden kunna associera Slussen som ett uttryck för vår egen tid. De ännu ofödda generationerna skall vara stolta över att de slipper leva i en sådan tid.

Björn Nilsson sa...

Snälla, finns det inte något bättre alternativ?

"mänskliga karavanserajer" förstår jag inte riktigt. En seraj är väl en plats där karavaner kan göra halt och vila upp sig under resan?